Umami, den ”extra smaken” har ni säkert hört om eller läst om. I engelska texter beskrivs den ofta som ”savoury”, för svenska förhållanden kan man peka på t.ex. Västerbottensost eller kaviar om man vill smaka på mat rik på denna smak. Då vi Uppsalabor vid månadsskiftet begåvades med en filial till kedjan English Shop passade jag på att experimentera lite med de engelska umamikällorna, den här gången i form av Marmite.

Marmite är ett klassiskt engelskt tilltugg, som ursprungligen kom till för att hitta ett användningsområde för den jäst som blev över efter att man bryggt öl, och efter att ha kokt ihop jästgeggan med kryddor så har man en svartbrun klistrig gegga som luktar koncentrerad grönsaksbuljong och smakar … intressant. Undertecknad har utvecklat en förkärlek för produkten till närståendes fasa och vämjelse.

Hittade på butiken också Marmitekryddade chips och riskakor, och det visade sig då att framför allt chipsen dels går väldigt bra till öl, dels är så finurligt kryddade att även de som tidigare ifrågasatt min goda (?) smak glatt frågar ”Vad gott, vad är det?”.

Det ska väl erkännas att Marmite direkt ur burk, på rostbröd, tillsammans med ägg, även om det är gott kan vara mer än en munfull för den oerfarne.

Vill man prova på kan man med fördel börja med chipsen och en mörk öl. Är man mer lagd åt att gilla kaviar finns också Vegemite som har en smak som är snarlik kaviarens.  Bägge kan med fördel användas istället för buljongkoncentrat i matlagningen också.

Har man sedan avancerat till Marmite på burk så finns det extralagrad Marmite XO, och ibland görs temasorter, som exempelvis Marmite Guinness edition som gjordes med 30% Guinness-jäst. Traditionellt så äter man geggan som ”soldiers”, dvs hårt rostat bröd med smör och marmite som skärs i stavar. Dessa doppas sedan i löskokt ägg. Den salta, buljongaktiga smaken tillsammans med ägget är en riktig smakexplosion som sitter kvar i munnen fram till lunch, minst.

Se där, ännu en god sak med grund i ölbryggandet. Som den Marmite-addict jag är hoppas jag få se Guinness-versionen på marknaden igen, och ja, Marmite är definitivt hata eller älska, det finns ingen som helst medelväg…

/Jonas F