Tjeckiskt öl har en gammal historia. Redan på medeltiden var landets humle eftersökt. Det fanns ett utvecklat bryggerihantverk i städerna, och bl a Rakovník och Žatec var kända för sitt öl. Några bryggerier jäste kallt och tillverkade lageröl, en metod som inte var känd utanför Centraleuropa på den tiden. När bryggandet började utvecklas som vetenskap under 1700-talets upplysningstid gick en tjeck som hette František Ondřej Poupě i spetsen och införde många av de metoder som senare skulle bli standard inom ölbryggning.

Men det tjeckiska ölets nutida berömmelse grundlades under 1800-talet när den ljusa lagern lanserades och slog igenom. Under 1830-talet hade bryggare i München börjat tillverka lageröl i industriell skala. Det var mörkt eftersom vattnet i München och de flesta delar av Bayern är hårt. När tjeckiska konsumenter började efterfråga den nya öltypen var bryggarna i Pilsen mest på hugget. De uppförde en jättestor ölfabrik utanför stadsmurarna och anställde en bayersk bryggmästare. Men eftersom vattnet i Pilsen är mjukt fick han anpassa de bayerska recepten och använda ljus malt istället för mörk. Och eftersom den tjeckiska humlen är så mild och aromatisk kunde man ha i stora mängder. Resultatet blev världens första industritillverkade ljusa lager. Ölet var rent och friskt med mjuk kropp och kraftig men behaglig humlebeska. Idag är det mesta öl som bryggs i världen inspirerat av pilsnern.

Under 1800-talets andra hälft grundades hundratals industriella lagerölsbryggerier i dagens Tjeckien. Det uppstod vissa regionala skillnader. Ölet i den sydböhmiska staden České Budějovice (Budweis) var exempelvis inte alls lika beskt och därmed mer maltbetonat. De flesta av landets öl hamnade smakmässigt någonstans emellan det uttalat fylliga, beska ölet från Pilsen och det torrare, maltiga ölet från Budweis. Så ser det fortfarande ut idag.

Det traditionella tjeckiska lagerölet bryggs i regel på inhemsk malt och humle – landets maltkorn har sedan gammalt värderats högt och humlen är fortfarande världens förnämsta. Eftersom vattnet är förhållandevis mjukt på de flesta platser brygger de flesta företrädesvis ljust öl. Tjeckiska bryggerier mäskar med en metod som kallas dekoktion och som anses bidra positivt till maltkaraktären. Humlen tillsätts i tre givor under bryggningen, sedan för vörten jäsa kallt. De tjeckiska jäststammarna ger ett mjukt, fylligt öl. Fylligheten, maltaromen från dekoktionsmäskningen och den ädla humlekaraktären är de främsta kännetecknen på traditionellt tjeckiskt lageröl.
Under 1900-talet började antalet bryggerier att minska till följd av konkurrens på marknaden och senare strukturrationalisering. Under den tid när landet tillhörde östblocket var bryggerierna offentligt ägda, oftast i regionala koncerner. En effekt av denna tid var att en del traditionell teknologi bevarades. Under de senaste 30 åren har bryggerierna blivit privatägda eller uppköpta och antalet fortsätter att minska.

Men liksom i andra ölländer så har det samtidigt startats nya, småskaliga bryggerier som brygger hantverksmässigt och vågar experimentera. Många brygger traditionell tjeckisk lager och strävar mot en ursprunglig smakprofil med kraftig malt- och humlekaraktär. Men det bryggs också mycket utländska öltyper, inte minst i amerikansk stil. Det går att hitta exempel på alla upptänkliga öltyper i dagens Tjeckien, från spontanjäst till imperial stout. Idag finns omkring 500 bryggerier i Tjecken.

Jan-Erik Svensson

Missa inte den Tjeckiska ölfestivalen i Stockholm 4 – 7 Oktober 2021

Mer info finns här –>    #VisitCzechRegion