Jag tänker mig att det inte finns särskilt många som kommer in här och läser kan ha missat det otroliga ölet från Rodenbach. För att fira en av grundarna, Alexander, på hans 237:e födelsedag har man på Akkurat bjudit in till Rodenbach Red Day. Akkurat jobbar mycket med den här typen av öl och har en källare fylld med cuvéer där ölen får fortsätta lagras på flaska och fortsätta utvecklas. Inför kvällen hade de möjligheten att ta in lite specialare att erbjuda, bland annat en Grand Cru Evolved, en Grand Cru som lagrats i tio år istället för de 18 månader den normalt brukar lagras.

Familjen Rodenbach har en lång historia av högt uppsatta tjänster inom samhället, bland annat inom medicin och militär. De kom ursprungligen från tyska Andernach Am Rhein innan de slog sig ner i västra Flandern. Bryggeriet grundades 1821 i Roeselare i Belgien av Alexander, Ferdinand Gregoor, Pedro och Amalia Rodenbach efter att släkten funnits i Roeselare i närmare hundra år. Med hjälp av Pedros fru, Regina, som var en bryggardotter, kunde bryggeriet växa och expandera under många år, men den som kanske främst måste nämnas från familjen behöver nästan vara Pedro och Reginas barnbarn Eugéne. Eugéne var nämligen den som experimenterade med och studerade vinifikationen och lagringsprocessen på ekfat (ooak foeders) som kännetecknar Rodenbach idag.

Eftersom Rodenbach har tagit fram några av mina personliga favoriter slängde jag mig från kontorsstolen direkt efter dagens sista möte för att hinna med alla smakprover som serverades under kvällen.På Akkurat hade den lilla satellitbaren, separat från den vanliga baren, åkt fram och nedan kan ni läsa om vad jag tyckte om de fem ölen som serverades.

Grand Cru Evolved, kvällens höjdpunkt för mig då det är en öl jag inte provat förut, serverades ur flaska. Den har alltså fått mogna under 10 (!!) år istället för sina vanliga 18 och hade sin premiär på Akkurat
För mig fanns det en påtaglig doft av fat och sirap, men även någonting bärigt som hängde kvar. Den bärigheten fanns kvar även i smaken och fick mig av någon anledning att tänka på lakrits. Det här är ett öl som smakar otroligt! Det har en mjuk, balanserad syra, en god smak från fatet och lämnar en torrhet i avslutet.

Alexander, födelsedagsbarnet självt, serverades även den ur flaska i smakprover. Alexander doftar av körsbär och mandel och min första tanke när jag smakade var “godis!”. Ölet bärs upp av en lätt sötma som gifter sig väl med en vinägrig syra. Körsbären är framträdande även i smaken och på helheten är det ett otroligt runt och välbalanserat öl trots den höga syran.

Fruitage serverades på burk och har en doft som hintar om surt godis, körsbär och utlovar en fräschör som tar mig tillbaka till alla sommarens bad och solhäng. Tyvärr är det en smak som, för mig, faller alldeles platt. Det smakar körsbärssaft, är alldeles för sött och lämnar snabbt kvar enbart den där beskan man kan känna i körsbär. Doften lovade så mycket mer än vad smaken kunde leverera. Den där syran som var så tydlig i doften var väldigt låg och kunde inte riktigt möta upp den markanta sötman.
Men! Kanske kommer jag ändå ge mig på att prova den igen till sommaren efter experttips från baren – den ska tydligen vara kanon under en varm sommardag, med mycket is och färskpressad citron.

Vintage 2021 från satellitbarens tapp doftar av fat, läder och vinäger. Efter den söta Fruitagen jag just druckit slår syran till och kickar igång hela munnen, på ett alldeles underbart sätt. Ölet är vinägrigt med en torr munkänsla och en liten avslutande beska. Eftersom jag sprang direkt från jobbet bestämde jag mig också för att prova Vintagen till lite moule marinière. Ölet gifter sig väl med musslorna och kompletterar den kvardröjande syran från det vita vinet i maten. Det här är en kombination jag verkligen kan rekommendera!

Grand Cru, även den från tapp, har en doft som gör mig så glad! Det vattnas direkt i munnen av doften som jag inte kan annat än beskriva som djup och murrig, som en klar höstdag i skogen. Det doftar av både körsbär och ekfat. I Grand Crun upplever jag en lite kraftigare kolsyra än i de tidigare ölen jag provat samt en markant torrhet. Smaken har en behaglig syra som får stöd av en grundande sötma. Det är fatigt och djupt. Om jag någon gång skulle få i uppgift att övertyga en vindrickare att komma över till ölsidan är det exakt såhär jag skulle göra det. Grand Crun har en tydlig komplexitet och en liten, liten funkighet som jag uppskattar. Smaken dröjer sig kvar en stund och avslutas med en torr munkänsla och en lätt kvardröjande beska. Precis som jag ville ha mitt vin innan jag hittade öl.

Kort efter att jag satt mig tillrätta med det femte smakprovet för kvällen åkte mysbelysningen på i lokalerna och sorlet förstärktes av de andra gästerna som kommit för att besöka restaurangen. När jag till slut hade druckit upp de sista dropparna och tagit mig ett sista njut på mitt favoritställe var det dags att tacka för den här gången och hoppa på ett tåg för att möta upp några tidigare kollegor för lite oktoberfest-firande på Bierhaus. En så härlig, ölig kväll!