Att ta sig till Pannrummet på Adelsö med SL är en tålamodsprövande historia, men ingen vettig människa tar väl bil till en ölfestival – om man inte har privatchaufför förstås. Det finns alltför mycket spännande att smaka på, och även om man håller sig till högst måttliga smakprovsskvättar och begränsar sig till de mest intressanta kranarna är det nog svårt att hålla sig under 0,2 promille.
För andra året i rad satte jag mig alltså på buss 312, för jag räknade med att restiden jag offrade skulle vägas upp av fröjder för smaklökarna. Jag kan lugnt säga att jag hade rätt. Totalt 18 utställare, några som inte deltog förra årets festival och andra som jag kände sedan tidigare, men som hade nyheter med sig. Naturligtvis går det inte att smaka på allt, och mitt urval måste förstås till en del påverkas av vilka sorter jag själv helst väljer, men jag tillät mig att bli lite äventyrlig också. Nedan följer anteckningar från min rundvandring med ett provsmakningsglas i ena handen, penna och papper i den andra och en kameraväska över axeln. Det fanns mycket mer som egentligen skulle förtjäna omnämnanden, men jag var ju tvungen att begränsa mig.
Vid förra årets besök på Adelsö Ölfestival trivdes jag gott ihop med Ivan Keane och hans produkter från Lidingöbaserade Keane Brewery. Då utnämnde jag hans Red Ale Midgårdsormen till min favorit bland alla öl jag smakade. Till årets festival hade Ivan med sig Heimdall, som han beskrev som en utvecklad version av Midgårdsormen. Så ska en Irish Red smaka, och då syftar jag inte på den rödblonde bryggeriägaren.
Heimdall visade sig vara en välbalanserad Red Ale med tydlig beska, helt i min smak. Den finns på Systembolaget: Keane Brewing Heimdall Red Ale | Systembolaget. Jag passade också på att smaka Dellingr, en IPA lite vid sidan av stilens mittfåra med högre beska och mindre av fruktcocktail. Det passar mig utmärkt. Även den finns på Systembolaget: Keane Brewing Dellingr IPA | Systembolaget.
Unibärsum hade flera spännande brygder med sig, däribland en udda Gose med ett namn som förpliktigar: Rapture. Själv blev jag inte helt hänförd, den är lite väl syrlig för min smak, men det har säkert mest med mina personliga preferenser att göra. Den släpps på Systembolaget 1 september.
Deras Double Shift, en kraftfull Imperial Stout, föll mig avsevärt mera på läppen, även om den till sin karaktär drog åt kryddig Chocklate Stout snarare än en klassisk Imperial. Mera ett efterrättsöl än ett matöl, alltså, men som sådan väldigt tilltalande. Tänk Cheese Cake eller en krämig Gorgonzola. Eller bara rakt av i gott sällskap. Den finns redan nu i Systembolagets sortiment: Unibärsum Double Shift | Systembolaget. Det är också den som syns i ingressbilden.
Om du undrar över företagsnamnet PKLK kanske det klarnar om du får veta att grundaren heter Peter Pikulik. Bryggeriet är numera sammanboende med just Unibärsum i Skarpnäck och har när detta skrivs sex av sina öl i Systembolagets sortiment. Den jag smakade var deras Imperial Porter Royal Oats, PKLK Bryggeri Royal Oats | Systembolaget. Om jag utnämnde Unibärsums Double Shift till efterättsöl så är Royal Oats en alldeles utmärkt måltidsdryck i rätt sällskap på tallriken. Snart (alldeles för snart) är det jul, och jag får bestämt plocka hem några burkar till skinkmackan på lillajulafton.
Värmdö Bryggeri var inte med på förra årets festival, men hade en desto starkare lag(er)uppställning 2024. Deras Fyrvaktaren Brown Ale är en mörk historia i både färg och smak, nästan lite åt porter-hållet. Den var egentligen tänkt att lanseras som julöl 2023, men man missade Systembolagets upphandling, så det fick bli ett året-runt-öl istället. Den säljs tyvärr bara lokalt. Värmdö Bryggeri Fyrvaktaren Brown Ale | Systembolaget.
Detsamma gäller i princip deras Best Bitter, men den går åtminstone att beställa när detta skrivs: Värmdö Bryggeri Best Bitter | Systembolaget. Själv hade jag turen att hitta några burkar som förirrat sig norr om Slussen i Sundbyberg, och det är jag glad över. Den var ursprungligen framtagen för en upphandling som stipulerade en alkoholhalt av 3,9 %, men arbetades om till dagens 4,5. Om det är därför den har avsevärt mera doft och smak än en standardbitter av brittisk typ vet jag inte, men så är det. Guldstjärna!
Bryggeriets Johan Hedberg vägrade låta mig lämna montern utan att också smaka Värmdö Jubileumspilsner, som han är mäkta stolt över: Värmdö Jubileumspilsner | Systembolaget. Den säljs dessvärre också bara lokalt, och det lokala går igen också i tillverkningsprocessen: John berättade att humlen kommer från hans egen trädgård och från Siggesta Gård på norra Värmdö. Resultatet har blivit en pilsner som lite mer än genomsnittet torr och med relativt hög beska (om man får tro mina smaklökar), med hög hinkabilitet (om man får tro mitt omdöme).
Sin egen lokala humle, fast från Täby, kan också Roslags Näsby bryggeri stoltsera med, åtminstone som komponent i deras Pentavägen #5, en ljus bocköl med väldigt mycket karaktär: Roslags Näsby Bryggeri Pentavägen #5 | Systembolaget. Tyvärr säljs den bara lokalt, så jag får nog unna mig en utflykt till Arninge. Mitt samlade omdöme kan kort och gott sammanfattas ”försvinnande god”.
Den utflykten skulle i så fall också innefatta köp av Ensta Mörk Lager: Roslags Näsby Bryggeri Ensta Mörk Lager | Systembolaget, eftersom den också bara säljs lokalt. Här har vi en solklar kandidat till julbordet även om den med fördel kan drickas året om, fast kanske inte som gräsklipparöl – det är den för smakrik och komplex för. Och med julbordet i åtanke skulle jag nog vara beredd att köpa bryggeriets Jarlabanke Bäsk och/eller Estrid Akvavit, även om snaps ligger en bra bit utanför ramen för Ölfestivalen och därför inte får några länkar, men se det som ett tips, om än hittills osmakat. Arninge, here I come!
Att det också skulle finnas en del till provsmakning som är lite mera särpräglat är kanske ingen överraskning – en ölfestival är ju en chans för producenterna att testa nyheter och uddaprodukter på en ölintresserad allmänhet. Snausarve Gårdsbryggeri är till exempel inte precis känt för att traska i mitten av den upptrampade stigen, och i år hade man med sig en rökig saison: Snausarve Saison de la fumée, 2024 | Systembolaget, en egensinnig kombination, men både intressant och god.
Just nu finns inga produkter från Beer Barons i Systembolagets sortiment. Om de har siktet inställt på den försäljningskanalen är det kanske inte i första hand med sin Körsbärsrök, en mellanstark rökig porter, som murbräcka, därtill är den en betydligt smalare produkt än till exempel deras ljusa lager Fisk. Hur som helst serverades den med ett Maraschino-körsbär i glaset, och ska det upprätthållas i detaljhandlarledet får Karl-Linus Börjesson, grundare och bryggmästare, det svettigt. Fruktöl hör normalt inte till de sorter jag i första hand söker mig till, men denna var överraskande god.
Till egensinnigheterna måste man nog också räkna Ekerö Brygghus häftiga kombination i form av en Porter smaksatt med kakao och vanilj. Absolut inte ett matöl, men jag gillade den. Det är den i kranen längst till vänster i bilden, med en nätt och jämnt läsbar handtextad skylt – så kan det gå om man vill presentera sina färskaste nyheter.
Slutligen måste jag också nämna Qvarnens Brygghus, som överraskade med en frisk och jättegod Mango IPA, ny för året. Keep up the good work, Robert!
0 Comments