Sverige har bryggt öl och mjöd sedan vikingatiden och är något som sitter djupt rotat i den svenska kulturen. Under medeltiden var alkoholsvag öl vardagsdricka för både vuxna och barn då dricksvattnet var så pass dåligt. Vidare kom kristendomen med kloster och med det började humle odlas i större grad och kvalitén höjdes på ölbryggning. Då humlen inte bara gav smak till ölet, utan också skapade längre hållbarhet lagstadgades det under 1400-talet att alla svenska gårdar skulle odla humle. Under mitten av 1500-talet började dock svensken dricka sådana enorma mängder öl att kyrkan och kungen försökte minska drickandet. Ex. Stoppade man hembryggning under mitten av 1600-talet och krogen blev en viktigare plats som kunde sälja öl. Staten kom då även in och började kontrollera styrkorna och krävde dokumentation av det mesta som röde ölbryggningen. Under 1700-talet kom dock brännvinet och tog över den större delen av marknaden och höll i sig i över 100 år med sin kulm 1829 där svensken ska ha druckit 46 liter brännvin per person och år vilket såklart hade förödande konsekvenser. Men 1842 bryggdes den första ljusa lagern i Tyskland och fick stor spridning i Sverige där fler och fler bryggerier startade, gärna med tyskklingande namn, så som Münchenbryggeriet i Stockholm. Under slutet av 1800-talet var det en stor tid för ölindustrin i Sverige och fler och fler flyttade in från landet till städerna och hittade jobb på de stora bryggerierna. Men det skulle inte dröja länge innan ett stort bakslag kom för den svenska ölens utveckling. I början på 1900-talet ville man främja total nykterhet och få bort de privata vinsterna från bryggerierna. Vilket resulterade i både motboken och svårigheter att starta bryggeri med starköl som sedan ledde till totalförbud av starköl. Dock fick bryggerierna sälja starköl till utlandet och det är därför det fortfarande kan stå ”export” på några av våra svenska öl. Många bryggerier fick stänga igen eller slås samman under denna perioden. Trotts att motboken försvann 1955 var det redan försent för många bryggerier och endast de större fanns kvar. Vidare mot 70-talets Sverige där staten ville börja förstatliga alla bryggerier och köpte exempelvis upp 60% av Pripps och ägde tillslut 50% av hela den svenska marknaden. 1992 hade Sverige endast ett tiotal bryggerier kvar där ljus lager dominerade. Men efter det har det totalvänt i samband med Sveriges inträde i EU. Fler små bryggerier startade och vågade experimentera med smaker, bryggningsmetoder och 2022 hade Sverige tillslut över 500 bryggerier som sträcker sig från norr till söder och satt Sverige på hantverksölskartan.