Jag kom för ett tag sedan över ett urval flaskor från Yria Cerveza Artesanal. Fram till det ögonblicket hade jag aldrig stött på bryggeriet, men fick möjlighet att prata med bryggaren Ernesto Huete som efter ett antal år i Belgien har plockat med sig ideer och influenser hem. Som så många gånger i ölbranschen började det som ett intresse som yttrade sig i hembryggning och när han upptäckte att hans vänner drack ölen fortare än han hann brygga den föddes en ide om att låta det bli mer än en hobby.

Sagt och gjort, Yria Cerveza Artesanale blev till och Ernesto är en person med massor av ideer. Han gillar dessutom syrliga öler och jag förstod att han kom väl överens med både Jackdaw och Tempel Brygghus, där det spekulerades i en collaboration-brew. Det ser jag fram emot.

Yria kommer att gå att få tag på i Sverige, men mer om det i del 2.

Först ut är Gose, 4.2%, 330ml, 10 IBU. Färjen är ljus gul med svag dragning åt rosa, aningen grumlig. Doften är frisk, svagt syrlig med drag av både äpple och citrus. Vätskan är aningen spritsig med massor av kolsyra som belägger glaset. Smaken är lätt, frisk, med cidervibbar. Syrlighet och sälta finns men är lågmälda, precis under radarn. Frisk och lättdrucken, gillar man syrliga öl kan den kanske vara en aning tam till och med. Lättdrucken. En gedigen 4.

Fortsätter med Beerbol, också den från Yria. Cedar aged Imperial IPA, 7.5%, 330 ml. En god och märklig sak med en alldeles fantastisk djupröd färg, som gav undertecknad som penntuggande skolglytt grava flashbacks till grundskolan och smaken av Faber-Castell. Tydliga cedertoner i doft (det luktar som penvässarfnas!)  och smak, men också blommiga humletoner, en tydlig men inte allt för lång beska. Maltsötman antar en lite apelsinmarmeladig karaktär som är väldigt trevlig. Min gissning är att den här kan bli riktigt populär att utforska varma höstkvällar. Solklar 5:a!

”Honey, I’m home” är en saison smaksatt med honung, 7.5%, 35 IBU, 330 ml. Jag var lite betänksam eftersom jag har direkt svårt för mjöd, och brukar få problem att uppskatta öl med honung. Den här är mycket varsamt smaksatt och man får känna efter för att upfatta honungen. I doften finns också humle, godis och en svag skinkighet. Smaken är mild, låg beska och en aning jästbetonad. Detta är en lättdrucken öl, men namnet till trots sticker den inte ut speciellt mycket. Trevlig, men inte mer. Svägerskan blev dock väldigt förtjust i den. En stark 3:a

Nästa öl är ”The Nuclear Mutant Beast versus The Giant Reptilian From Hell”, en ”black rye smoked imperial IPA matured with cedar and amaretto”.
14%, 180 IBU, 330 ml.
Färg: svart som synden, aningen viskös, cederträdoften känns på långt håll, och med snoken i glaset en lätt ton av rökt skinka, amaretto och malt. Munkänslan lätt och mjuk, 180 IBU överbelastar antagligen mina smaklökar för beskan är svår att uppfatta. Chokladtoner, en känning av kaffe, chokladkaka, kryddor med en pepprig känsla, det som dröjer är en blyertspennbetonad angenäm beska. En god stund efteråt inser jag att det nog är rätt många IBU, med tanke på beskan som nu tapetserar mun och svalg… Jag sitter med glaset i näven och funderar på om de rätt kraftiga cedertonerna maskerar beskan, för jag kan inte få grepp om att det skulle vara 100+ IBU i den, men jag känner ju nu långt efteråt att det måste varit rätt kraftig beska.

En aning spretig,  kan nog vinna på en tids lagring så smakerna får gifta sig lite (bryggaren menar den ska drickas som en dark IPA, och färsk, jag skulle ändå vilja prova att lagra den ett år eller så). Cedertonerna kommer nog att vara en älska/hata-faktor. Jag gillar dem.
Tycker man att cederlagringen är okej så är detta en riktigt kul och modig öl.  5:a

Sista Yrian… ”Reptilian Disciples of the Beer Ninja Clan versus the Zombie Viking Army”, och till och med jag har insett att titlarna har med monster att göra, eller vad sägs om en Dark Rye Braggot rum and vanilla oak aged” på 16%, 85 IBU.
Aningen högt kolsyrad, doft av ek, vanilj, rostad malt och kolatoner. Mjuk och ganska lätt, svagt svagt syrlig munkänsla, initialt rostade toner över tungan, därefter vanilj, kola, chokladkänning, en antydan av fatkaraktär, honung och en trevlig beska blandad med rostad malt. Mycket, mycket trevlig. Lättdrucken, styrkan till trots. Utmärkt som den är, men skulle vara kul att lagra ett år eller två för att se vad som händer. Solklar 6:a

I Yria del två kommer jag att skriva lite mer om bryggeriet, och var ni kan få tag på deras öler.

Yria Cervezas Artesanale och Ernesto finns på facebook om ni vill veta mer, perfekt om ni vill polera er skolspanska.