Jag har aldrig varit i England, så när jag blev erbjuden att åka till York under Pilsners Brittiska vecka kunde jag inte säga nej. Två dagar fyllda av brittiska pubar, cask ale, historiska ruiner, besök på bryggeriet Samuel Smith och… en tunnbindare ceremoni? Vad är en tunnbindare ceremoni tänker ni kanske och det gjorde jag med, så det är något jag garanterat kommer att komma tillbaka till, för det är något väldigt speciellt.

Mötet med Grahm

Jag börjar min resa med att stiga in på Samuel Smiths egna hotell inne i York som heter Sea Horse Hotel, ett litet hotell med några få rum och jag får direkt en familje-känsla när jag välkomnas av personalen. En brasa är tänd i varje rum, det luktar mysigt av all rök och det känns som tiden stannat där inne. Stora skyltar sitter uppe i puben på nedervåningen att detta är en “Digital Detox – zone”, här får du inte ha framme din telefon, laptop eller padda, här ska man fokusera på sitt sällskap eller ölen. Skyltar sitter även uppe att man inte får svära i lokalen, men ägaren säger att det kan vara en svår regel att följa ibland och den handlar mest om att man ska vara vänliga mot varandra.

Jag börjar därför prata med en äldre man som sitter själv och njuter och skrattar med personalen. Han heter Grahm, han berättar att han gått till denna puben och denna stolen nästan varje dag i 55 år och bor bara 5 minuters promenad därifrån. Han kan därför stället bättre än ägarna, som ”bara” haft stället i 15 år. Idag dricker han en Dark Mild, en öl som han druckit de senaste åren, då den även har lite lägre alkoholhalt på 3.4% och han berättar att det är ett säkert kort. När han var yngre var det Dry Stout som gällde, men nu tycker han att den är för stark. Självklart måste jag då också köra en Dark Mild och jag förstår varför han valt den. Den är mjuk, fyllig med en lite nötig och maltig smak och fortsätter att prata med Grahm, personalen och ägarna som är så otroligt vänliga och härliga.

Pubar i York

Kvällen får inte stanna där, jag måste ju få uppleva mer från denna staden, så på med jackan och mot centrum. Jag går förbi gamla vikingafort, murar från romartiden, enorma katedraler och framför allt – massor med små brittiska pubar. 

Tips på pubar att besöka i York:

Brew York – över 50 tappar, flertalet av deras egna öl och 6 handpumpar. 

Pivní York – mitt i smeten, inte så stort men väldigt genuint och härligt litet ställe.

The Rook & Gaskill – inte lika känt ställe och lite mer off (även om inget är långt att gå till i York), men härlig atmosfär, bra utbud och god öl!

House of the Trembling Madness – Finns två ställen i York med detta namn, ett med flera våningar och sittplatser och en lite mindre men med en craft beer-butik på nedervåningen, vilket fick mig att bli överlycklig. Ost, öl och blomkålssoppan var även fantastisk.

Samuel Smiths bryggeri 

Nu var det dags för resans höjdpunkt, att besöka Samuel Smiths bryggeri i Tadcaster. Vägen från York kantas av gråa stenhus, gröna åkrar med får som precis fått sina lamm och ser precis ut som “Hem till gården”. Jag kan inte annat än att le och njuta av landskapet som sträcker sig långt bort mot horisonten. Sedan 1758 har Samuel Smith bryggt öl här och många traditioner lever kvar. 5 dagar i veckan levereras ölen med 3 vackra enorma vita hästar runt om i staden på traditionella tunnor. Ölen ska avnjutas färsk och därför har de satt en hållbarhetstid på endast 10 dagar per fat.

Idag är dörrarna öppna att få kolla på bryggeriet, prata med bryggmästaren och ägaren Sam, detta är något som sällan händer så det känns väldigt högtidligt. Att få se alla gamla fat, höra om alla traditionella metoder de använder för att brygga öl och stoltheten i att det inte finns någon modern digital utrustning på hela bryggeriet är riktigt häftigt. De jäser fortfarande med samma jäst som de haft sedan 1800-talet i öppna fat. Turen avslutas i källaren, där alla tunnor finns och även ett rum med lagrad stout, som vi får smaka på, wow vad jag njuter. I Sverige kan du faktiskt få tag på flera av Samuel Smiths öl på Systembolaget, men jag passar ändå på att provsmaka mig fram bland alla mild, stouts och fruktiga öl, för visst är det något speciellt att dricka ölen precis där den är bryggd?

Att bli en tunnbindare

För 100 år sedan fanns det tunnbindare på nästan varenda bryggeri. Det var en person som gjorde faten till ölen, genom att använda tekniker som gått i arv i generationer, utan något lim, för att faten ska vara så tåliga som möjligt, då de ska rullas både upp och ner för trappor med härlig öl i utan att gå sönder. Idag finns det få kvar som utövar detta yrke, endast 4 personer i hela England faktiskt.

Men nu var det dags för en till att komma in i gemenskapen, Ethan. Han har varit lärling i 5 år och har nu gjort en tunna stor nog att han själv ska få plats i den. För in i tunnan ska han, enligt tradition så ska den nya tunnbindaren få humle, malt, kryddor och öl kastat över sig när han sitter i tunnan för att sen rullas ut på gården så alla ingredienser verkligen dränker ner hela kroppen. Väl omtumlad och kletig får han till sist stiga ur tunnan och möts av jubel och en stor härlig pint att svepa!

Då det inte är ofta en ny tunnbindare svärs in, har bara bryggmästaren, som varit på Samuel Smith i 20 år, endast bevittnat detta en gång innan. Det känns såklart otroligt att få vara med om detta och förstå vilket slit som ligger bakom varje flaska som bryggs på Samuel Smith. Jag åker därför hem både lycklig och något bakfull från England med otrolig mersmak och självklart väskan fylld med brittisk öl, både modern men såklart även klassisk!