Detta är en av de sista flaskorna som jag vet finns av Slottskällans Imperial Stout årgång 2002. Detta var en av de sista öl som jag var med och tog fram en gång i tiden på bryggeriet. När jag menar ta fram menar jag inte receptmässigt utan mer allmänt. Fick en kartong av grabbarna när jag gick där ifrån för många år sedan. Den har sedan stått orörd i mitt förråd fram tills dess att jag hade några flaskor med på en provning på senvåren. Jag kan säga att alla som var med på den provningen var lyriska över denna produkt hur den utvecklats på flaska under dessa 8 år som gått sedan tappning. Jag kom att tänka på att jag måste skriva något om den och öppnade en flaska till idag. Jo det var rätt det vi tyckte på provningen. Den har utvecklats till något helt otroligt.

När man häller upp den sprider sig en doft av maltig julmust i köket. Färgen är svart. Jag skrev att Galateas Dubh var svart som synden. Jag står för det men i så fall är denna svart som en extra stor synd eller den svenska synden kanske 😉 Skummet är vackert chokladmousse färgat och lägger sig snyggt på toppen. Dofterna bara bombar upp med dofter som julmust, sälta, soja, knäck, plommon, röda bär, salmiak, kakao och faktiskt en liten liten rökighet. Oj, man blir helt ställd och lycklig. Och tanken slår mig igen: ”kan smaken vara så bra som doften, och bära upp den?” När man för glaset till munnen och igen känner dofterna slå emot en och samtidigt tar en sipp av ölen och låter den skvalpa runt länge i mun hålan känner man smakerna av kakao, soja, en lätt snygg maltsötma, bränt socker och brända kaffetoner. När man sedan sväljer den fulländas det med en enkel, snygg lång beska som är så lång och trevlig och så gott som helt utan alkoholtoner. Jag satt och funderade på om den skulle på full pott i smaken eftersom den är lite för salt i min smak. Jag tog ett par klunkar till och konstaterade att sältan är så trevlig att den inte stör i den totalt balanserade och homogena produkt detta blivit.

Nu kom det där flinet igen på läpparna. Jag sitter och förundras över den igen, precis som på provningen, fast med den skillnaden att nu har jag en hel flaska för mig själv.  Ja, den var som jag mindes den från dess, och för att citera en som var med : ”Detta är årets ölupplevelse, oavsett vad jag kommer att dricka mer i år”. Jag vill inte gå så långt utan hoppas att kunna dricka mer totalupplevelser i år.

 Många kanske tycker att:” ja ja han ger full pott till något han varit med och tagit fram.” Visst, tro det om ni vill men ack så fel ni har. Läs lite mer i mina inlägg så inser ni att jag inte är på det sättet och att den integritet jag har gentemot mig själv och er är stor mycket stor.

 Är denna öl fulländad då ? Nja jag kan faktisk komma på en nackdel med den, och det är att den inte finns att få tag på. Det är riktigt riktigt illa med tanke på hur bra den är.  Dock kan jag locka med att om man är med i min facebook-grupp framåt kanske en rolig överraskning kan dyka upp.