För knappt två år sedan köpte jag mig en hylla Orval att lagra för att se hur den utvecklas fram till och efter sitt bäst-före-datum. Idag var det dags att offra en flaska för att se hur den mår efter efter 22 månader i matkällaren.

Första intrycket var av den kraftiga kolsyran, jag hann knappt börja öppna innan kapsylen kom farande. Ingen gushing dock, men den var svår att hälla utan att bygga ett högt och kraftigt skum. Redan på håll känns doften, en blandning av bröd, övermogna äpplen i jordkällare och ett kemiskt inslag som ligger någonstans mellan stallgård och toablock. Ett svagt anslag av honung går att urskilja när ölen fått stå ett tag.

Skummet kollapsar sakta till små seglivade öar som påminner om vispad äggvita i konsistensen. Ölen är ljust bärnstensfärgad.

Smaken är lätt med tydliga äppeltoner, följt av en ganska sträv humlesmak som sitter kvar länge på främre delen av tungan. Härliga toner av ljust bröd dröjer också kvar. Den stalliga tonen känns också rätt länge efteråt. Lättdrucken och frisk tycker jag, men min fru var inte lika förtjust i stallbackekänslan.

Nå, brett är inte för alla.

Ölen är inte oäven men har potential att bli bättre, så det ska bli spännande att se vad den har att erbjuda nästa år. Personligen kommer jag att köpa på mig några flaskor i närtid att ställa en hylla ner, för det verkar klart lovande att vänta ut sin Orval ett par år.

Jag rekommenderar verkligen den här ölen som inkörsport till de tyngre belgiska ölerna och surölerna, den har nog av allt det som man gillar i en lättdrucken och frisk öl men med stigande ålder utvecklar den mycket av det som är ”intressant” med den belgiska öltraditionen.