Några typiska brittiska ölstilar

Mild
Mild ale har idag ofta en alkoholstyrka kring 3 – 4%. Men historiskt kunde en Mild var både 6% och 9%. Den har länge haft ett rykte som en lättdrucken ointressant öl som dracks i mängder av de svettiga kroppsarbetande från kolgruvorna. ”Flush the sweat out”. Den är heller inte populär bland storbryggerierna som Cask ale då den har en kortare livslängd pga sin mindre mängd av humle samt alkohol. Men Mild har idag fått ett uppsving tack vare alla nya bryggerier som intresserar sig för de klassiska stilarna. Mild menar man historiskt är en öl som dracks ”färsk” och var en ”ung” öl.
I Pub guider från 1700-talet nämns Mild Ale ofta tillsammans med Stale Ale och föreslogs blandas 50/50 med varandra. Mild upplevs idag ofta något söta då man har kvar en hög andel av restsötma, dvs det finns sockerarter kvar i ölet efter jäsningen som jästen ej ätit upp.
Mängden humle, dvs bitterhet i ölen, är traditionellt lägre, detta plus restsötman gör att man upplever en Mild både maltig och med kropp trots att den idag ofta är alkoholsvag.
Några klassiska kända Mild ale är Bathams Mild ale, Sarah Hughes Dark Ruby Mild.

Bitter eller Ordinary Bitter
Upp till 4.1% abv.
Det är just denna ölstil som är så signifikativt med britterna. I de flesta andra länder är detta segment sekundärt och man lägger mindre krut på att brygga dessa öl vilket i sin tur ger vattniga bleka kopior av deras premiumöl. I Storbritannien är Bitter den mest sålda ölstilen, runt 15 % av all öl som säljs på pubarna är en öl med låg alkohol, dvs Session beer. Detta gör att man brygger Ordinary bitter som sådan istället för att vattna ner en starkare öl.
Några historiskt kända Bitters: Tetleys Bitter, Barnsley Bitter, Fullers Chiswick Bitter. Den sistnämnde som blivit något av min favorit.

Best eller Special bitter eller Pale Ale Från 4.2% till 4.7% abv.
I Storbritannien stod Best Bitter för endast 2.9% av försäljningen på pubarna, lite förvånande kanske. Det är denna brittiska ölstil som vi svenskar är mest bekanta med. Wells Bombardier, Shepherds Neame Spitfire, Fullers London Pride är några som vi har kunnat köpa på systembolaget och på våra pubar i flera år. Inte så märkligt egentligen då dessa ligger närmast den alkoholstyrka vad vi är vana vid att dricka.
StAustell Tribute på bara 4.2% och Timothy Taylors Boltmaker också på 4.2% är några andra i Special Bitter segmentet men med lägre alkoholstyrka, just dessa har jag själv som favoriter.

English strong bitter eller Extra Special Bitter
Från 4.8% abv och uppåt.
Denna stil kallas oftast ESB i ölvärlden vilket är Londonbryggeriet Fullers egna öl i segmentet (Extra Special Bitter). Fullers har tagit patent på namnet och det får endast användas utanför EU av andra bryggerier. Några andra kända brittiska öl i stilen är ex. Shepherds Neame Bishops Finger och Youngs Special London Ale vilken är min egen favorit i stilen.

India pale Ale
Vad är en IPA vad är en Pale Ale? Ibland menar man att en Pale Ale är lägre i alkoholhalt och innehåller mindre mängd humle än en IPA som istället ska vara aggressivare i humlekaraktär och med högre alkoholhalt.
Om vi går utanför de brittiska öarna och över till bryggeriet Lagunitas i Amerika, där brygger de en Pale Ale med enorma mängder av humle och på hela 6.2 %, hög alkohol nivå alltså för att vara en Pale Ale. Deuchars IPA från skotska Caledonian Brewery är en IPA med en alkoholstyrka på låga 3.8%, väldigt låg för IPA. Så där kan de se ut inga exakta gränser alltså.
Idag tror jag de flesta tänker på en amerikansk IPA när man talar om stilen. En öl med mängder av aromatisk humle med en alkoholstyrka på 6-7%. De brittiska IPA kan vara betydligt lägre i styrka och humlemängd. Visst hänger flera av de nya brittiska bryggerierna på trenden med humlestinna IPA med hög alkoholhalt och med mängder av amerikansk, australiensisk eller New Zeeländsk humle där framförallt humlens smak och arom får komma fram mycket mer än vad som vi idag ser som traditionellt brittiskt.
Användandet av humle från andra länder är egentligen inget nytt. Den stora efterfrågan på den nya öl stilen IPA tvingade de brittiska bryggerierna att importera mängder av humle från bl a USA redan på 1800-talet. Den amerikanska humlen gick under namn som Oregons, Californian, Pacifics. Förmodligen för sin kraftiga arom och bitterhet lät britterna magasinera den amerikanska humlen i flera år innan de använde den och då i första hand som ”Copper hop” dvs som bittergiva i koket. Whitbread använde år 1918 och 1919 Pacificshumle från åren 1911 och 1913, 6-7 år gammal humle. Något att tänka på idag då hem bryggare börjar fundera om man ska slänga en vakuumförpackad oöppnad humlepåse som legat i frysen några månader.
När det gäller samtida brittiska bryggerier som anammat den nya humlerika stilen och som vi idag har tillgång till i Sverige tänker jag främst på Thornbridge Brewery, ett modernt brittiskt bryggeri som bryggde sina första öl 2005. Deras Jaipur 5.9% är en fantastisk modern öl i stilen Amerikansk IPA med medium kropp och arom av både citrus samt barrträ i fin balans.
Men som sagt vad är en IPA och vad är en Pale Ale? Svårt att säga det är helt enkelt upp till bryggerierna.
Ett ord på vägen till er nyfrälsta IPA drickare. Ni vet hur arkitekter betonar bokstaven K i ordet arKitekt medan vi dödliga säger ArTJitekt, detsamma gäller för India Pale Ale. Den lärde uttalar en bokstav i taget, I-P-A, medan novisen läser förkortningen
som ett ord, IPA. Bra att veta när ni ska till och beställa en I-P-A och knör er fram till baren mellan ett gäng män i 30 – 40 års ålder i rutiga flanellskjortor och skägg.

Brown Ale
Om staden Dublin är Stout är staden Newcastle Brown Ale. Newcastle Brown Ale är förmodligen Englands mest kända öl. Även om stilen har ett beskrivande namn så skiljer det ordentligt både i färg, alkoholstyrka och smak på olika bryggeriers Brown Ale. Vissa är mörkbruna andra mer som just Newcastle Brown Ale, kopparfägade. En del på 3% andra kring 5%. En Brown ale i norr går åt det lite torrare hållet medan den i söder är något sötare. Återigen är det vattnet som traditionellt spelat in då vattnet i norr är hårdare och passar bättre ihop med torrare humlerika öl medan i de södra delarna med mjukare vatten passar de lite fylligare, maltigare ölen.
Samuel Smith Nut Brown Ale på 5 % en hasselnötsfärgad, medelfyllig och balanserat öl med väldigt hög drinkabilitet, något som kan vara ovanligt då denna typ av öl kan kännas lite mättande. Idag har stilen fått en renässans då massor av amerikanska hantverksbryggerier tagit upp den i sitt sortiment, ofta med kraftigare humlearom från de så populära amerikanska citrussorterna och gärna lite alkoholstarkare, såklart.
Barley Wine (Korn-vin)
Oftast 8 -12% abv.
Att man använder ordet Wine i namnet är för den höga alkoholstyrkan som ligger kring vad vin brukar ligga, men det är fortfarande en helt vanligt bryggt öl om än något stark. Barley Wine kan lika gärna kallas för en Old Ale och vissa påstår att Barley Wine är just inget annat än det och namnet lever kvar bara för att det är lite kul. Idag har intresset för stilen exploderat från att ha levt i historieböckerna, många av dagens Craft Beer-bryggerier har anammat denna klassiska stil och ska gärna ha en Barley Wine i sitt sortiment.

Old Ale (Stale Ale, Barley Wine, Burton Ale)
Från 5% abv och uppåt.
Historiskt serverades Old Ale som komplement till Mild ales. I pubarna blandades ofta Old ale och Mild ale för att den långlagrade Old Ale kunde vara lite syrlig och kärv pga brettanomysec, dvs vildjäst som käkat upp sockerarterna i ölet.
Old Ale idag behöver inte alls vara speciellt starka som exempelvis Theakstons Old Peculier 5.6%, en riktigt mörk, djup men ändå lättdrucken öl som har tydliga russin och brödtoner i botten. En stor favorit och något jag själv gärna avnjuter en kylig höstdag.