Åter efter en veckas semester i Moseldalen sitter jag och försöker sortera intrycken. Inledningsvis kan jag säga att jag varmt rekommenderar resmålet med fantastiska miljöer, god mat och gott öl. Vinet ska också vara bra har jag hört.

Kosan styrdes med bil genom Sverige, Danmark och Tysklan med stopp i Malmö och Kassel innan vi anlände till Moseldalen. Väl på plats besökte vi bland annat Traben-Trarbach, Bernkastel-Kues och Cochem på vår färd norrut längs Moselfloden. Moseldalen på plats känns som ett bergslandskap men dalen går mer eller mindre som ett djupt dike genom tyskt slättland, Längs med floden ligger små städer som för en sömnig tillvaro mellan de olika säsongsbetonade event som har med vinodlingen att göra. Längs med hela flodendalen och längs med anslutande dalgångar finns små slott/borgar (eller ruiner efter dem).

Jag hade någon naiv ide om att jag skulle prova massor med tyska öler men lärde mig snabbt att ölstugorna bara har några få öler, vanligtvis Bitburger samt 3-4 lokala öler. Vill man prova så får man resa runt lite. Resan blev därför mer matorienterad då det var bland annat sparrissäsong och jag nöjde mig med att njuta av de öler jag fick ställda framför mig efter att ha bett om det folk i trakten brukar dricka. Något de aldrig tummade på var upphällningen och på ett av hotellen var det nästan lite komiskt då hotellets ölstuga hade tre sorters öl, men de hälldes upp med större allvar än jag sett på länge i en anläggning som skulle gjort många pubägare här hemma gröna av avund. Nå, man kan ju inte stirra sig blind på urvalet när det som finns är bra och gemytet i lokalen ligger på topp.

Maten var fantastisk, och en rätt jag varmt rekommenderar att prova är ”flammkuchen” som är vanlig i delar av Tyskland och Frankrike. Den är en föregångare till pizzan men görs på en väldigt tunn deg och utan tomatpasta. Osten brukar vara en kombination av parmesan och vanlig ost och den är smakrik utan att vara kryddstark. Jag skulle vilja påstå att den är en näst intill perfekt match till en god tysk veteöl. Utöver det blev det sparris i alla möjliga former, kanin, schnitzel av alla möjliga kalibrar, bratwurst och mycket annat.

Prisläget i Tyskland är något billigare än i Sverige men ett mål mat plus en stor veteöl kostar ungeför som en motsvarande måltid här utan öl. Kläder och skor är billigare vilket man kan ana om man tittar på bilden nedan med klädbutiken till höger och ”mansparkeringen” till vänster.

Om nu någon undrar om vi tyckte resan var bra kan jag meddela att till och med min fru har pratat lite försiktigt om att vi borde börja plugga tyska…

Vårt val av restid i slutet av maj är under lågsäsong och det kändes som att vi nog inte hade behövt boka hotell i förväg. Hade vi väntat en vecka hade det varit värre eftersom man öppnar vinfaten för provning i skiftet maj/juni och det festas till lite här och var, och det hade ju varit kul att få vara med på. Alltid lär man sig någonting.

Vad gäller språket var vi lite bekymrade eftersom vare sig jag eller min fru är några hejare på tyska. Det var inte så mycket av ett problem,  tyskarna i gemen brukar hjälpligt förstå engelska men är ovilliga att tala det så man får leva med att det oftast går bra att tala engelska så länge man accepterar svar på tyska. Skoltyskan räcker långt och överlag är folk trevliga och hjälpsamma, när de hör man kommer från sverige kommer ofta frågor och de är nyfikna på vad vi tycker om deras land. Att visa att man försöker tala tyska bryter ofta isen och man kan sen hanka sig fram på de gemensamma språkkunskaperna.

Jag fick definitivt mersmak och åker gärna tillbaka.