Har nu suttit ett antal minuter och funderat på hur jag skall inleda denna recension. Jag har inte blivit klokare av det faktum att jag börjat skriva på den, men det är i alla fall en start. Varför denna tvekan över att påbörja den kan man undra. Jo se problemet är att jag är kluven. Kluven över vad jag egentligen skall tycka om denna öl som spretar åt alla möjliga olika håll.

När man häller upp den är den mycket vackert rödbrun och har ett massivt småbubbligt skum som lägger sig som ett långt lock på ölen. Man känner ganska snabbt en doft av gräs sprida sig runt glaset, och för den delen även i resten av omgivningen. Doften är helt dominerad av en gräsighet från humlen. Om man försöker tränga igenom denna vägg, kan man hitta drag av en viss maltsötma. Smakmässigt är den kryddig och smakrik när man tar in den i munnen och sedan dör den korta smaken under någon sekund för att sedan övertas av en spretig obalanserad humlebeska. Kroppen då ?? Var är kroppen ?? En alldeles för hög beska för kroppen eller som jag ser det, en alldeles för liten kropp för beskan. Jag gillar beskan i sig om den funnits i en öl med en kropp som matchade den. Detta gjorde den tyvärr inte. Snygg flaska dock.

Ölen är den första i en serie av tre Mohawk från Wicked Wine & Stefan Gustavsson. Denna är bryggd hos Gamla Slottskällans Bryggeri och nästa i serien Mohawk EXTRA IPA är bryggd hos Sigtuna Brygghus.