Att ha fått hederstiteln ”jästbloggare” förpliktigar. Så om man råkar befinna sig i Dubrovnik i mitten av augusti och vill söka sig bort från horderna av Game-of-Thrones-entusiaster och söka skugga i den 32-gradiga hettan är väl ett lokalt mikrobryggeri på behörigt avstånd från stadskärnan ett tilltalande utflyktsmål. Vilken tur att det råkar finnas ett sådant: DBC, Dubrovnik Beer Company.

Med sin adress vid hamnen är det inte precis beläget mitt i några nöjeskvarter, men lokalhyrorna är rimliga och det är lätt att få in råvaror från omgivningarna. Och det är ett attraktivt läge för vakna kryssningspassagerare på strandhugg. Ölälskare hittar nog dit ändå, och ettans buss tar dig enkelt från city till kranarna.

Kroatien har inte (ännu) upplevt en tillnärmelsevis lika stark tillväxt av mikrobryggerier som t.ex. Sverige. Ett antal har etablerats i Spit-området, även om jag inte råkade snubbla över något vid mitt besök 2020, men i Dubrovnik är DBC i stort sett ensam herre på täppan (tappan?). Bryggeriet, som var ett rent entusiastprojekt när det startade för ca sex år sedan, opererar nu på en fullt professionell skala med ett tap room, souvenirshop och bryggerirundvandningar med provsmakning.

När detta skrivs har man fyra kräset valda egna produkter, en lager (Maestral), en pale ale (Fortunal), en milk stout (Greco) och en neipa (Goa). För den som läst ”programförklaringen” i min rapport från Adelsö ölfestival är det kanske inte så förvånande att det blev en Greco som provades (tyvärr talade tidsbrist och rådande hetta emot att gå igenom hela utbudet). Den visade sig vara ytterligt välgjord och karaktärsfull, trots den för en stout högst måttliga alkoholhalten 4,8 %. Ett besök rekommenderas varmt, och har du inte möjlighet att begå DBC rent fysiskt finns som en klen men ändå tröst i deras webbplats https://www.dubrovackapivovara.hr/.