Söndagkväll. Har suttit och skrivit PM i vin till grythyttan i en vecka oavbrutet känns det som. Kände att jag måste ha en pilsner innan det är dags att gå och knyta sig så man är pigg piggelin, när klockan ringer i morgon bitti vid 05.30 för att styra kostan mot Grytis. Man borde väl slötitta lite på TV oxå, men vem orkar det 😉

Gick ner och plockade ut en Belhaven Wee Heavy ur kylskåpet istället. Hällde upp den och konstaterade att den hade en vackert mörkt rubinröd färg, nästan på gränsen till mörkt roströd. På toppen la sig ett massivt småbubbligt skum med en blekbeige färg, som låg kvar länge. När jag sedan förde glaset mot min näsa för att sniffa i mig lite så överöstes jag av dofter av knäck, toffe, maltsötma och rostade kastanjer. Jag tog en stor klunk och lät den virvla runt i munnen samtidigt som jag konstaterade att det var dj***igt gott med en pilsner just då. Smakerna var knäck, toffe, kaffe, alkoholsötma, torkad frukt och en liten liten beska på slutet. Snygg men snäll. Balanserad i sin enkelhet och en mycket bra matöl till bland annat husmanskost. 

Min lilla hustru brukar inte gilla den här typen av öl så hon blev förvånad över att hon tyckte den var så god som den var när hon smakade på den. ’Du får gärna köpa fler såna här….’ hörde jag henne säga när hon gick i väg med mitt glas.

Ja ja, det var ju ändå dags att gå och lägga sig.