AdelsÖl i försommarhetta

Kön till busshållplatsen vid Brommaplan var nog bortåt åttio meter lång när jag anslöt 10.37, och jag var den sista som kom ombord på den ordinarie direktbussen till Adelsö. Arrangörernas egna bussar och chaufförens vädjanden till trafikledningen om extrabussar var uppenbarligen inte tillräckligt, och stämningen på festivalen var avsevärt vänligare än den hos de upprörda resenärer som väntade utefter vägen när en knôkafull 312:a körde hållplats förbi.

Adelsö Ölfestival har anordnats sedan 2015. 2023 hölls festivalen den 17 juni, på årets dittills varmaste dag. Med ett dag- och kvällspass att välja på tyckte jag det var en klok strategi att hänga på låset vid öppningsdags 12.00 för att hinna före de värsta horderna av ölälskare och för att inte riskera att särskilt intressanta sorter att provsmaka skulle ta slut. Jo pyttsan, den strategin var jag långtifrån ensam om.

Väl framme väntade ett fält med scen, food trucks och, naturligtvis, en räcka stolta utställare med sina bästa godbitar i flaska, burk eller på kran. Listan över medverkande, som traditionsenligt bestod av lokala bryggerier från Stockholm med omgivningar, finns nedan och är imponerande lång, med arrangörerna Adelsö Bryggeri och Ekerö Brygghus som självklara deltagare.
Fältet fylldes snabbt upp av ölentusiaster, och publiken var ingalunda så mansdominerad som åtminstone jag fördomsfullt hade förväntat mig. Trots den stekande solen och få ställen att söka skugga förutom direkt framför utställarna, med de frestelser det innebär, var det gemytligt och helt utan incidenter, åtminstone under dagspasset. Till detta bidrog förstås i hög grad den trevliga personal som bemannade utställningsdiskarna och som var idel solsken själva.

Att utställarna i hög grad riktade sig till kunniga ölentusiaster på behörigt avstånd från ”en stor stark” visas om inte annat av det smakmässigt enormt breda utbud som fanns, och några utställare hade till och med sig sorter som ännu inte lanserats på marknaden. Det säger sig självt att det är omöjligt för en person att smaka sig igenom det omfattande sortimentet, så jag var tvungen att göra ett urval. Och eftersom det är högst personligt och grundar sig på mina preferenser kommer här en liten programförklaring:
Jag vill nog gärna att en öl ska märkas ordentligt i munnen. När något utnämns som ”lättdrucket” eller ”en törstsläckare” har jag oftast svalnat redan på beskrivningen. Vill jag rätt och slätt släcka törsten utan ambitioner att ”ta en öl” duger en Gränges lättöl utmärkt. Eller vatten. Smakmässigt är jag nog ”brett konservativ”. Jag väljer i allmänhet bort suröl och öl med starka toner av fruktcocktail; en IPA som spritter av citrus eller passionsfrukt är för det mesta inte högst upp på min lista, även om det finns lysande undantag. Istället väljer jag gärna pilsner av tjeckisk typ, tysk bock och dubbelbock, skotsk och irländsk red ale, och porter och stout av lite mäktigare kaliber. För att ta några exempel.

Det är alltså mot den bakgrunden min redovisning av favoriter ska ses. För favoriter fick jag, men generellt ska sägas att väldigt många av utställarna hade med sig godsaker som tog sin utgångspunkt i traditionella brygder men lade på en karaktär som höjde dem över mängden. Så var t.ex. Roslags Näsby Bryggeris Tibble Pilsner en riktigt karaktärsfull skapelse trots den i sammanhanget mycket måttliga alkoholstyrkan 3,5 % (och därför tyvärr för alkoholsvag för att platsa i Systembolagets sortiment). Det är också hur kul som helst när ett bryggeri tar ut svängarna ordentligt, som till exempel när Danderyds Bryggeri presenterar en stout med toner av viol och lakrits med det fyndiga namnet ”Viola”. Den smakade jag inte, men deras stout ”Lycklig & bestulen” kom på andra plats i min personliga ranking av kraftiga mörka öl. Förstaplatsen (i hård konkurrens) togs dock av Snausarve Gårdsbryggeris ytterligt välgjorda mörka bock med det i sammanhanget finurliga namnet G.O.A.T. Den borde finnas tillgänglig för en bredare allmänhet, hör ni det, Systembolagets inköpare?
Kanske var det ökenhettan som gjorde att min favorit för dagen blev en lite lättare skapelse: Midgårdsormen, en red ale av irländsk typ från familjeföretaget Keane Brewing. ”Keane” antyder äkta irländskt ursprung (även om produkterna har namn som anknyter till fornnordisk mytologi), och det stämmer helt när det gäller the brewmaster himself, Ivan Keane. Åtta av hans öl finns att beställa från Systembolaget om din lokala butik inte har det, och det är förstås en prestation i sig. Som god, i alla bemärkelser, tvåa i den här kategorin kom Clover Road, en red ale från Smakverkstan Bryggeri., mycket smaskig. Och Klövervägen ligger förstås nära bryggeriets lokaler i Bromma – många mikrobryggare har lika kul i sin namngivning som frisörer (looking at you, Salong Sweeney Todd). Innan vi lämnar betygsättningen måste också ett hedersomnämnande gå till Nya Carnegiebryggeriets läckra amber Vienna Lager.

Det skulle föra alldeles för långt att ge en fullständig redovisning av allt som fanns att se och smaka, så här kommer bara en sammanfattning. Jag ber om ursäkt till alla dem som inte fick plats med namn eller bild i det här svepet, det är absolut inte en kvalitetsmarkering:
Negativt: Inte mycket, framförallt inte när det gäller arrangemanget i sig och utställarna. Utbudet på matsidan hade kunnat vara större, och den levande musik som bjöds bestod mest av högst förutsägbara covers oavsett om det stod en eller fem eller något däremellan på scenen – lite mera variation hade inte skadat. Men jag lyssnade inte särskilt aktivt, så det kanske är ett orättvist betyg. Och så förstås det gravt underdimensionerade utbudet av kollektiva transportmedel.
Positivt: Det breda utbudet av utställare från mera välkända och etablerade till verkliga mikro-mikrobryggerier. Och att de som var på plats bjöd på en så omfattande och oförfärad smakpalett. Man skulle bara önska dem bättre åtkomst till Systembolagets sortiment för chansen att möta en bredare publik. Det är lätt att förstå att många besökare jag pratade med hade varit med på åtskilliga tidigare festivaler. ”Hoppas vi ses 2024” är väl en rätt talande sammanfattning.

Medverkande bryggerier:
Adelsö Bryggeri
Brutes
Danderyds Bryggeri
Ekerö Brygghus
Hop Notch Brewing
Keane Brewing
Northern Exposure Brewing Co.
Mariatorgets Mikrobryggeri
PKLK
Roslags Näsby Bryggeri
Solna Bryggeri
Smakverstan Bryggeri
Stockholm Brewing co.
Snausarve Gårdsbryggeri
Television Brewing Co.
Unibärsum
Listan ovan är arrangörernas, jag hittade också intressanta Qvarnens Brygghus