Jag har en svaghet för udda öler, gärna sådana där som är lite väl ”karaktärsfulla” vid inköp och som måste kuvas med några års lagring för att få gå ihop sig en aning. Problemet är ju att man i det läget alltid köper grisen i säcken och får hoppas på det bästa. 

En av de ölerna är Traquair, som bryggs på Traquair House ”Skottlands äldsta hus”, och som när jag först råkade på den definitivt hamnade i kategorin ”lite väl mycket karaktär för min smak”… Ställde undan flaskorna och glömde bort dem. Under en inventering nyligen så hittade jag dem igen och tänkte ta reda på vad några år i en källare gjort. Ölen i fråga är på 10% och 330 ml. Bryggdatum är 2010 och bäst före är satt till 2020. Priset låg runt 40 kronor om jag minns rätt, vilket får anses som mycket prisvärt.
Ölen har svag kolsyra, och ett kort lattefärgat skum. Färgen är brunröd. Doften är svag, med russin, rostad malt, melass och mörkt bröd. Smaken är söt med russin, mörkt bröd och melass. Beskan är svag. Smaken ligger kvar länge i munnen. Mycket behaglig, jag skulle köpt fler flaskor, får hoppas bolaget tar in av deras öl igen!

Jag ser att Jonas H recenserade ölen när den släpptes, och var lite mer positiv då än vad jag skulle varit. Några år i skamvrån har definitivt polerat bort spretigheten han nämner.