Jag har varit i kontakt med Arvid på Tempel Brygghus ett tag nu och fick beskedet att Tempel Brygghus ska lägga ner sin verksamhet. Det är med tungt hjärta jag meddelar att en av Upplands bästa bryggerier behöver stänga. Jag kan inte sätta ord på det utan låtit Arvid ta avsked här på Pilsner.nu. 

Tempel säger tack och hej (Arvids ord)

Jahapp, jag trodde helt ärligt inte att jag skulle sätta mig och skriva det här någonsin, men jag är känd för att ha haft fel (vid mer än ett tillfälle t o m). Det är inte särskilt kul, men det är dags för Tempels nekrolog. Här följer lite historia, samtidsanalys och löst dravel.

Tempel startade 2013-2014 och är därmed Uppsalas äldsta aktiva bryggeri (då både Slottskällan och Jackdaw har stängt ner verksamheten). Sedan starten har produktionen varit inriktad mot specialöl och då främst suröl, gärna med mjölksyrebakterier och frukt/humle/annat skoj. De första åren var Templet inneboende hos Jackdaw m fl i deras lokal strax väster om Uppsala. Vi hade tidigt en ganska stor andel av försäljningen mot krog men de första produkterna nådde Systembolaget här någonstans. Vi hade även tidigt en relativt stor andel export, runt 20% de första åren.

Efter ett par år där gick flytten mot egna lokaler (där vi fortfarande huserar) någon mil sydväst om stan. I samband med flytten började Johan jobba på Templet, med huvudbryggare som officiell roll. Han har varit extremt viktig för de kommande typ 7 åren och är en sjukt duktig bryggare och en klippa i bryggeriet (Johan är det enda namn som kommer att nämnas här, lägg det på minnet gott folk). I samma veva började vi även med icke-sur produktion, då främst ipa och pale ale. På sikt fick lageröl en viktigare del i produktionen. Krogförsäljningen var fortsatt över halva totalvolymen. Försäljningen mot Systembolaget var relativt liten men stabil. Allt var frid och fröjd.

Sen kom Corona. Det var en hemsk pandemi med stora förluster i liv och lidande, men nu kommer jag att fokusera på hur det påverkade oss. 

Våra viktigaste försäljningskanaler, restauranger, drabbades av något som bara kan liknas vid en tvärnit. Över halva vår försäljning försvann över natten då det i princip blev helt stopp på all krogförsäljning. Exporten (ca 20%) dog samtidigt. Veckan restriktionerna offentliggjordes fick vi ställa tillbaka fem pallar in på lagret som skulle på export men stoppades (de fick långt senare destrueras pga datum). 

Så, där stod vi med endast Systembolaget, som var en relativt liten del av vår försäljning just då, och dagligvaruhandeln (mycket liten del av vår tillvaro) kvar. Svaret blev mer folköl, samt att (snabbt) öka läskproduktionen som var helt färsk för oss då. Samt att sköta Systembolaget bättre, den biten hade i ärlighetens namn varit lite styvmoderligt behandlad. I min värld var export och restauranger fullt tillräckliga som försäljningsbas, men när båda försvann på mindre än två veckor visade det hur fel jag hade haft. Vi gick även med i ett gäng REKO-ringar där producenter säljer direkt till konsumenter, en slags ambulerande bondens marknad. Systembolaget ändrade lite i sina inköpsrutiner och vi fick lite fler butiker, främst i Stockholmsområdet. Det hjälpte oss en smula men tyvärr inte tillräckligt. 

Så första coronaåret tog vi oss igenom på folköl, läsk och Systembolaget. Sedan följde en mycket frustrerande mellantid färgad av stor osäkerhet över tillvaron. Man visste inte hur restriktionerna skulle se ut vecka för vecka och det kom minst sagt oroväckande rapporter från andra delar av världen. Tillvaron var på fortsatt paus. Framtiden gick i sidled.

Och till slut släppte restriktionerna, prisad vare Socialdemokraterna! Hela samhället gick in i någon slags kosläpp och framtiden var orimligt ljus.

I två veckor. Innan någon idiot kände att det var en toppenidé att invadera Ukraina och hela cirkusen med en osäker tillvaro började om igen, fast med nya härliga smaknyanser. Nu var det råvaror, insatsvaror och frakt som blev svajigt. Exempel: Keykegs, som är branschstandard på engångsfat, tillverkar en viktig komponent i Ukraina. Det blev med ens svårt att få tag på lastbilar, speciellt på internationella transporter. Priser på malt, humle och annat blev oförutsägbara och PANG plötsligt var det brist på ALLT. 

Krig är ett elände och elände gillar sällskap. I likhet med ovan så är krig fasansfullt och medföljer stort lidande för alla drabbade, men i denna text kommer jag att fokusera på hur kriget och följderna påverkat oss och vår bransch. 

Ett pressat läge i en någorlunda närliggande krigszon sprider sig gärna till närliggande länder, produktion, industri, transport och inte minst ekonomi. Givetvis fick hela världen, och västvärlden i synnerhet, ekonomiska problem som följd av kriget. Inflation är något som alla numera vet vad det är. För vår del har det mest påverkat efterfrågan. Det första man drar in på i kristider är lyxvaror, som i det här fallet craft beer, restaurangbesök och liknande. Vår viktigaste försäljningskanal, restaurangförsäljningen, har minskat kraftigt. Exporten likaså. Folköl var något som funkade jättebra under corona, men så fort restriktionerna släppte så flyttades det segmentet till starköl och alkoholfri öl, och det var rätt längesen vi bryggde folköl. 

Samtidigt har vi sett kraftigt ökade kostnader för i princip allt. Och en uttalad ovilja att betala mer för våra produkter. Ekvationen blir tråkigare och tråkigare att titta på och lönsamheten rasar. 

Vi har inte blivit hårdast drabbade av de senaste åren. Våra kunder, restaurangerna, har fått ännu mer stryk än oss. Några finns inte längre, andra har skrivit avtal med de stora drakarna och slutat handla av oss. Andra kunder i t ex Stockholm (som länge varit vår största marknad) har fokuserat mer på Stockholmsbryggerier och (återigen) sina C**lsberg-, Å**o och Sp***rupsavtal. 

Det kanske finns en framtid som ser ljusare ut några år framåt, men det är långt dit. Men hur ser tillvaron ut då? Hur har de tre drakarna delat upp marknaden mellan sig? Har folk återfått intresset för annat än stor stark då? Det finns säkert en god chans att klara sig igenom det här och även kommande kriser. Vi hade långt gångna planer på att flytta bryggeriet till en lokal med möjlighet till eget tap room och mycket annat, men av olika anledningar blev det inte så. 

Detta kanske är stålbadet som var tvunget att komma. 

Jag vet inte. Det jag vet är att detta har varit en fantastisk bransch att jobba i, och med. Den präglas av en unik öppenhet och vänlighet, driven av entusiasm och en kärlek till öl. Det är med sorg som jag stänger dörrarna till mitt livsverk. För jag kan nog inte kalla det något annat än livsverk. Det har försvunnit absurda mängder tid, energi och engagemang och det har varit sjukt värt det. Jag har en tacksamhet till alla som jobbat hos oss under åren, något som inte går att beskriva i ord på ett rättvist sätt. Det tyngsta med att ta ner flaggan i verksamheten är just det, att det drabbar andra än bara mig själv. Det känns många gånger som att det drabbar andra hårdare. 

Och jävlar i min lilla låda vad kul det har varit med alla musiksamarbeten. Det finns en så naturlig koppling mellan öl och musik, och jag kommer verkligen att sakna att vara en del av länken mellan de två. Ingen nämnd, ingen glömd som det heter. 

Och jävlar i min lilla låda vad kul det har varit med alla festivaler. Det finns få saker som piggar upp en som en blandning mellan konferens, jobb och kalas i ett par dagar. Ingen nämnd, ingen glömd här heller (men jag tror ni vet vilka som ligger lite extra varmt till)

Och jävlar i min lilla låda vad kul det har varit med alla samarbeten. Vi har alltid försökt att prioritera samarbeten, collabs, ursäkter att hänga med polare och brygga öl osv osv. Det har bjudit på många nya bekantskaper och vänner, många maxade resor, många kul gäster osv osv osv osv. Det har verkligen varit kryddan som piggat upp vardagen. 

Så vad händer nu?

Det kommer att finnas öl på hyllorna under hela nästa år och kanske lite längre. Vi har ett hyfsat välfyllt lager och Systembolaget kommer att fyllas på tills det är slut. Vi brygger de sista ölen nu innan jul och de första veckorna av nästa år och sedan är det finito. Passa gärna på att dricka våra öl innan de är slut.

Det kommer att finnas läsk i webshoppen en liten stund till innan vi packar ihop den också, och det kommer att finnas läsk till våra dagligvarukunder under våren och kanske lite in på sommaren.

Tempel as we know it är stilla insomnat men permafrosten ska inte lägga sig över produktionslokalen riktigt ännu. Det är slut med kall produktion men det finns lite idéer med starkare varor som kanske blir verklighet.

Som någon sa nyligen: Mot framtiden. Fast med tungt hjärta.

Arvid