Torsdagen den 25:e september bilade Jonas H och Jonas F glada i hågen ner till Nacka Strand för att begå Öl-och-Whiskyfestival. Besöket inleddes med en sittning där de närvarande fick lite historik, bakgrundsfakta och visioner av Marianne Wallberg som verkar vara närvarande överallt på festivalen. Stoltheten över hur eventet vuxit med tiden gick inte att ta miste på och det är nu en av världens största mässor/festivaler med öl och whisky som huvudtema. Festivalen har utökats till att även handla om det mesta kring dryck och mat, i den ordningen.

Marianne presenterade även flera av de som är med på festivalens aktiviteter, både utställare och sessionsansvariga samt andra som varit med och jobbat på allt det som gör Stockholm Beer & Whisky till den festival det är. Skulle jag räkna upp alla skulle det bli en väldigt lång lista, men några höjdpunkter är:

Michel Jamais har precis släppt en bok om all världens destillat, ”Livets Vatten : allt om sprit från hela världen” som släpps i handeln vilken dag som helst. Boken är inte för den som vill lära sig allt om en viss sort, men är utmärkt för den som är nyfiken på floran av destillat som finns runt om i världen.

Jessica Heidrich höll felsmakssessioner, som jag väldigt gärna skulle vilja närvarat på, men det gick inte att få ihop. En felsmaksprovning går ut på att man förses med öl spetsad med olika smaker/kemikalier som man normalt inte vill ha i sin öl, i syfte att deltagarna ska få hjälp med att urskilja felsmaken bland alla andra smaker i ölen. Man håller också liknande sessioner men för vin, under ledning av Solveig Sommarström.  Till er som kunde gå på dem kan jag bara säga att jag är riktigt, riktigt avundsjuk.

Humlegården sponsrar en monter, eller snarare ett område, för alla småbryggare och ger där utrymme för ett antal mindre bryggerier och/eller entusiaster som av olika skäl inte själva kan ställa ut på festivalen. I anslutning till dem hittar man också Svenska Hembryggarföreningen, vilket är ett jättebra sätt att dels visa vad mycket kul öl folk brygger på egen hand runt om i landet, dels tippa hugade besökare över kanten så att de provar på att brygga själva.

Åbro Bryggeri presenterade vinnarna i Öl-SM i hembryggning, Rick, Tomas och Magnus med en video som visade hur de fick brygga sitt vinnande recept ”Drakens Guld” i stor skala på Åbros utrustning. Det var också något som värmde mitt kalla hårda hjärta, för det är kul när de stora etablerade bryggerierna kan samverka med duktiga entusiaster och uppstickare.

Man presenterade också utsocknes deltagare, nuvarande och tidigare bryggmästare på Pilsner Urquell, Spendrups ”London Calling” där man bjudit in bryggare från de engelska öarna, och nämnde i förbifarten att Sverige numera börjar bli ett föregångsland på ölfronten där blickarna riktas hitåt för att se vad som händer. Det var kul att höra och lovande för de som gillar experiment och collaboration brews.

Efter seminariet serverades en väl behövd lunch för flera av skribenterna hade rest rätt lång för att komma på plats. Till lunchen kunde man sampla en del öler och prata med bryggarna. Bland det som fanns att prova var Gamla Enskede Bryggeri som hade några riktigt goda lättöl, Ava Zêr med en historia att berätta – om en önskan att skapa en kurdisk öl, Hilliards Amber Ale, samt Södra Maltfabrikens ”Jura – half the story”, en öl som tagits fram som kompanjon till en whisky, inga poäng delas ut om ni gissar vilken … och sen släpptes vi som kalvar på grönbete bland utställarna. Jag nämnde att eventet vuxit, och numera använder man tre hallar för utställare, garderoben är utomhus på en innergård mellan byggnaderna och på en annan gård har man en liten ”food-court”. Med över 200 utställare så inser man snabbt att det bara går att sampla utbudet och jag är ju som jag är, jag letar upp saker jag inte provat i första hand.

Under eftermidaggen spreds information bland skribenterna att en del öler som nyligen provats på Systembolaget inte alls smakade som på provningen, och det visade sig stämma. Det här inträffar naturligtvis ganska lätt, om ett bryggeri sänder in en provbrygd för att hinna få med den till en viss lansering så kan flaskan i fråga bli stående i väntan på skribentprovningen, vilket kombinerar flera risker, som att provbrygden justeras innan den går till produktion, att provet i fråga förvaras ogynnsamt innan provningen eller att ölen i fråga helt enkelt smakar bättre från fat. Några av ölerna som Jonas och jag nyligen provade och gav ganska låga betyg visade sig från en helt annan sida på festivalen. Detta ändrar inte betyget från provningen, för jag bedömer ju det jag har framför mig där och då, men i texten nedan kommer jag att notera några öler som visade sig från en bättre sida på festivalen. De som irriterar sig på att omdömena här och från provningen inte stämmer överens har dels rätt att vara irriterade, men de har också en förklaring.

Jonas H har ju skrivit en del om nya öler från våra närmaste grannar i öst, men jag blev glatt överraskad över att på festivalen hitta en del finska hantverksöler. Utbudet därifrån är inte så stort ännu, men vi kanske kan få se pan-nordiska samarbeten och tävlingar snart, det vore fantastiskt trevligt.

Nedan kommer ett urval från en flera timmar lång och väldigt snirklig vandring runt de tre hallarna och de däri utställande utställarna.

Under lunchen:

Hilliards Amber Ale, en välsmakande och fyllig öl, väl vald till lunchmat.

Gamla Enskede Bryggeri EPA (Enskede Pale Ale), en lättöl med överraskande fyllig smak och ett bra alternativ för den som vill ha en ”riktig” öl till maten.

Ava Zêr är en lager, riktigt trevlig och ganska blommig i smaken, också ett bra val till maten.

Södra Jura – Half the story är däremot inte en matöl, men en öl gjord för att kunna matcha en whisky, specifikt Jura Prophecy. Konceptet fungerar riktigt bra, och de som gillar öl och whisky har nu ännu ett specialintresse att gräva ner sig i…

Bland utställarna:

Brekeriet: Brillant, en saison med brettanomyces. Slutresultatet är en frisk, aningen syrlig brygd. Eftersom jag gillar typen så tycker jag den är alldeles fantastisk.

Nils Oscar: Belgo Pale Ale går åt samma håll, en Pale Ale jäst med belgisk saisonjäst, även där en frisk öl, tydlig citrus från humlen och en definitivt belgisk efterklang.

Morland Brewing: Old Crafty Hen, en vintageversion av Old Speckled Hen, maltig och med tydliga russintoner.

Pilsner Urquell: unfiltered. Ja. Jag vet. Jag har druckit Urquell tidigare, men när de nu har ett fat på 27 hektoliter i inglasat kylrum så bara måste jag prova ett glas, speciellt som två av bryggeriets bryggmästare är på plats. Och ja, den är god.

Braunstein: BB Hvede, en dansk veteöl, väl genomförd.

Nynäshamns Ångbryggeri: Brännskär Brown Ale, maltig med rostade toner, precis som det ska vara.

London Calling: London Fields Brewery – Hackney Hopster Pacific Pale Ale, en välhumlad sak som låg kvar länge i munnen och smakade gott. Innan jag fortsatte provade jag 3 Weiss Monkeys, en white IPA från samma bryggare. Vete och IPA är ingen dum kombination.

CAP: Don’t break the oat continental stout, en mörk och havrelen sak som jag fick vandra med en stund innan den gav upp greppet om smaklökarna.

Nya Carnegiebryggeriet hade en självrunnen kellerbier, och där hade man kunnat förvänta sig en lättdrucken och uppfriskande öl – vilket var precis det jag fick. Mer sånt, gärna på en pub nära mig.

Galatea: Liefmans Fruitesse. Galatea hade massor av öler, och jag velade en lång stund innan jag bestämde mig. Fruitesse är en röd fruktöl med främst hallon och jordgubb i doften, smaken drar mer åt jordgubbssaft med en aning körsbär. Mycket god, men det är helt fel årstid för den, tyvärr.

Det bar mig emot att gå från Galateas monter utan att prova åtminstone en till öl, så efter lite Ole Dole Doff kom jag fram till att Thornbridge Cherry Brown var det jag skulle ha. Flera intressanta smaker som möts där de kanske bara skulle passerat, hälsat vänligt för att sedan gå separata vägar. En överraskning eftersom jag normalt gillar det mesta Thornbridge producerar, men nån gång ska ju vara den första. Chocken krävde en återställare vilket fick bli Thornbridge Jaïpur, och ordningen var därmed återställd. Jag börjar nog bli gammal…

Malmö Brygghus: Canned Wheat, ett val jag gjorde i montern enbart på grund av att jag gillar Warhol och deras soppburksinspirerade etikett var mer än jag kunde motstå. Även här var det frågan om en veteIPA. Mycket smak, blommig med en aning kådig humle. Helt i min smak och även om utställarna retades en aning när jag frågade om den fanns på bolaget ”Nej, du får flytta till Malmö…” så hoppas jag att den dyker upp ute i landet också.

NewBrews hade Badger Fursty Ferret, en öl jag upprepade gånger misslyckats med att få smaka, men den här gången gick det bra. Personligen tycker jag Tanglefoot är bättre (som i godare) men det är ingen dålig öl alls.

Samma utställare hade också Timothy Taylors Landlord, enligt dem världens bästa bitter. Jag har några bitter kvar att prova innan jag kan hålla med dem, men den ligger bra till.

Jag var uppenbarligen ganska långsam vid det här laget, för innan jag hann därifrån hade de också ordnat med en Hardknott Infra Red ”an oxymoronic IPA as hoppy as a bucketful of frogs”. Djupröd, humlig, jättejättegod. Hardknott kommer att utforskas mer framöver. Definitivt att rekommendera.

Nämnde jag att jag var långsam vid det här laget? Jag hade bara gått rakt ner i hall ett och det började sjunka in vilken sisyfosuppgift det här skulle bli. Dags att bryta en stund för lite mat, vatten och vila. På vägen sprang jag på Jonas H som visade mig till Beer Entusiasts monter, via Pilsner Urquell – igen, och berättade att den Birra Del Borgo My Antonia vi provat tidigare i veckan inte varit riktigt bra.

Ett smakprov senare kan jag bara hålla med, My Antonia är en riktigt trevlig öl som definitivt borde haft minst en 4 på tärningen. Jag har inte en aning om vad som hänt med provet, men jag tröstar mig med att det inte bara var jag som reagerat likadant.

Slottskällans Marten Vanvildemeersch var också där och stack ett glas med en mörk vätska i och undrade vad jag tyckte. ”Gott” var inte riktigt tillräckligt om vi säger så. Det ni ska titta efter är en romquad, en quadrupel som fått ligga och gosa med romfatspån. Tydligen är det bara etiketterna som saknas, så det är bara att ställa sig i startgroparna… Och det här säger jag inte bara för att hålla mig väl med Marten!

På väg mot food-courten gick jag inte, eftersom Melleruds Utmärkta Pilsner några bås bort tillsammans med Årets Kock Filip Fastén matchade deras öl med mat, och det gick liksom inte att låta bli att ta en sväng förbi de godbitar och öl som serverades. Vi kan väl säga som så här, det togs mer än ett smakprov där, men nånstans efter andra varvet tog mitt samvete över och jag styrde kosan mot lite mer jordnära mat.

Efter maten var jag lite trött, och letade ett tag efter någonstans att sätta mig att dricka mer vatten och vila. Där finns det förbättringspotential på festivalen, men efter en stund hittade jag en bänk och tog en timmes paus i provandet.

Efter pausen gick jag över till hall 3, där jag hittade Strömsholms Brygghus. De har i samarbete med Jonas Darnell en serie serieinspirerade öler, bland dem HelVete som också provades. Viss besvikelse eftersom ingen Herman uppenbarade sig, men det kompenserades av att ölen var god. Det kan också sägas att bryggarens överläppsprydnader var bland de bättre man kunde se på en festival där annars kombinationen keps och skägg var vanligt förekommande.

Brygghuset Finn från Landskrona är ett nystartat entusiastprojekt och sådana gillar vi, gärna i form av deras American Pale Ale. Lycka till!

Vid det här laget började folk sluta arbeta, vilket innebar att mängden besökare inne på festivalen ökade och det började faktiskt bli lite småkämpigt att ta sig runt. Jag noterade i grannskapet Humlegårdens småbryggare men där var det riktigt tjockt med folk runt deltagarna.

På vägen ut hittade jag Monks och provade Blend #11, Extreme Trinity, en belgisk strong ale med en helt fantastisk smakbild. Sålunda styrkt till kropp och själ hejade jag glatt på hembryggarna som satt mittemot och önskade dem god tillströmning av medlemmar innan jag fortsatte upp till hall 2.

I hall 2 var det mer destillat och jag hittade rom, vodka, gin, saké och en del saker jag inte ens kan uttala. Det fanns också möjlighet att köpa mat där, vilket kan vara bra att veta så ni tar en titt där innan ni går till food-courten. I samma hall hittade jag också belgoklubben, och det verkar som att intresset är stort. Kul!

På väg tillbaka passerade jag Bosse som driver Sejdelshopen tillsammans med sin bror. De har nog lyckats med en av de bättre exponeringarna under festivalen eftersom Pilsner Urquell delar ut deras fantastiska glashållare med Urquells namn i stora bokstäver på bandet – och sejdelshopen.se i små. Om du letar ”rätt” ölglas, provningsglas, eller annat dryckesrelaterat så stanna till där, de hjälper gärna till att matcha dig med precis vad du behöver.

Därefter lyckades jag missa trappen ner och hamnade istället vid Hernö Gin där jag trots min föresats att bara hålla mig till öl provade deras gin, mest för att blev fantastiskt nyfiken på hur en svensktillverkad sådan smakar. Svaret är mycket enbär, och jag ser en möjlighet att lyfta mina GT rejält.

Nå, styrkt av gin från detta land letade jag mig ner till Hall 1 igen.

AMKA AB/Beer Enthusiasts: St Austell Big Job, en Cornish Double IPA. Om du gillar deras Proper Job så kommer du definitivt att tycka om Big Job.

Bryggeriet Djævlebryg: Hjul & Stejle, en aningen hädisk julöl bryggd på humle, rågmalt och sen jäst med brettanomyces. Massor av smaker, inte helt balanserad, syrlig avslutning. Personligen väljer jag hellre någon av deras andra öler.

MAD: Triple Mad, en ganska humlig tripel med lite för mycket jästtoner för min smak. Helt ok.

Great Brands AB: GUBNA från Oskar Blues, en imperial IPA fick bli en av de sista ölerna. Smakrik och humlig, alla rätt.

Åbro: Drakens Guld provades också, och även här blev jag lite förvånad eftersom den smakade mycket bättre än vad jag mindes den från provningen. Jonas H som var ner på fredagen noterade samma sak och fick reda på att till provningen hade vi fått en provbatch direkt från tank. Om flaskorna och faten kommer från samma batch så ska ni bortse från mitt låga betyg…

Brill & Co: Beerd Convict, Australian pale Ale – mer australiskt tack, den här vill jag definitivt se ute på tapp.

Jämtlands Bryggeri: Steamer, en lättdrucken steam beer, men en aning intetsägande. Går antagligen att sätta i sig mängder av innan man inser vad som hänt.

Brewery International Sweden: Theakston Old Peculier, en ok men aning fadd strong ale, massor av malt, karamell och ostig humle.  Ganska söt, men med en dröjande beska. Gillar man stilen är den helt fantastisk.

AMKA AB/Beer Enthusiasts: Malmgård Emmer Tripel, en finsk tripel brygd på finska råvaror. Resultatet är ok i sig, men den klarar inte riktigt att ställas vid sidan av de belgiska gorillorna ännu. (Enligt tesen ”Var sätter sig en 250-kilos gorilla? Precis var den vill…”) Ge det här bryggeriet några år dock… Framför allt är det kul att se riktig hantverksöl från Finland, och jag ser gärna fler. Bra jobbat!

London Calling: Crate Brewery Golden, en förträfflig Golden Ale med mycket snygg design. Ännu en öl från de brittiska öarna som jag aldrig smakat tidigare. Frisk och god, lättdrucken och svårstoppad.

AMKA AB/Beer Enthusiasts: Jacobins Gueuze. Kvällens sista. En mycket snygg gueuze, massor av syrliga frukttoner, och munfyllande smaker.

Av någon konstig anledning somnade jag nästan omgående efter hemkomst. Allt ovan är dock fotodokumenterat och det finns lite kompletterande om än svårtydda anteckningar, så jag kommer att lägga in dem allteftersom jag formatterat bilder och avkodat mina autokorrigerade anteckningar på paddan.

Som ni märker finns det massor av öler och utställare som jag inte provade. Ta er gärna till Nacka Strand nu under Stockholm Beer & Whisky och hjälp mig åtgärda det!