Nu blir det resereportage. Under sommaren passade jag och ljusglimten i mitt liv på att resa runt lite grann och under en av sommarens varmaste dagar drabbade vi Linköping. En anledning till besöket var att jag länge velat besöka restaurang De Klomp, en restaurang med holländskt tema. Tyvärr kunde vi inte förlägga besöket under musseltid, men vi gjorde så gott vi kunde och provade både fisk och kötträtter samt en del tilltugg som jag inte stött på någon annanstans, eller vad sägs om exempelvis små smarriga bollar av friterad köttsmet, ”Bitterballen”?

Välrustad uppsättning tappar.

Tapparna fortsätter runt hörnet…

Restaurangen ger ett första intryck av att vara ännu en kvarterskrog, men när man ser menyn och öllistan så inser man raskt att det finns ambitioner att vara något lite extra. Råvarorna kommer så långt som möjligt från lokala producenter och maträtterna är både varierade och ambitiösa. Ägaren, Take Aanstoot har inget emot att låta gästerna utmana sina fördomar och har bland annat haft hästköttsveckor medan tidningarna hade krigsrubriker om hästkött. Om det är just det eller att maten överlag är bra låter jag vara osagt, men den har fått plats i White Guide, vilket måste ses som en bekräftelse på att ambitionerna varit välriktade. Bra jobbat, Take!

Take Aanstoot himself.

Som ni hör hade jag ganska högt ställda förväntningar, så hur var intrycket? Jodå, vi började med ett bord ute mot den svalare gatan och provade lite valda saker från menyn. En riktigt trevlig gubbröra på kavring till förrätt, draget lamm med klyftpotatis till huvudrätt och ingefärsglass till efterrätt satt som en smäck och till det några goda öl från fat, eller vad sägs om 30 cl Gulden Draak för 89 kronor till maten? Om jag ska lyfta fram mindre bra saker så är det att kökspersonalen kom ut och bad om ursäkt för att de inte kunde servera den friterade rulle jag beställt eftersom högsommarvärmen fick den att falla i bitar innan den hunnit friteras, men den då föreslagna glassen dög utmärkt som ersättning.

Draget lamm (pulled lamb) med klyftpotatis

Till maten hade de bara sunköl…

Lagom till efterrätten kom Take själv förbi och berättade lite om maten, restaurangen och hur det går. Vi flyttade sen in för att träffa en del andra bekanta som satt och pokulerade runt ett bord, bland annat för att fira en födelsedag (Grattis Mika!), något som bland annat resulterade i en liten exkursion i ölkylen där vi (med Mikas hjälp) bland annat tömde lagret av Westvleteren. Sånt som händer, attans otur.

Grattis Mika!

Take pratar gärna med sina gäster!

Lokalen är trevlig och gemytlig, maten är bra och ambitiös, ölutbudet likaså. Linköping må ligga ”på vägen” för oss som bor i mellansverige, men här har ni en bra anledning att stanna till och vila. För ölälskare kan det också vara värt att veta att de brukar ha öppna ölprovningar med flera mycket duktiga ölpersonligheter, bland dem Magnus Bark vilket bara det är ett bra skäl att göra ett besök. Personalen är duktig, kan sina öler och berättar gärna mer om både mat och dryck, vilket jag uppskattade mycket även om jag misstänker att vi kunde få den uppmärksamheten eftersom det mitt under sommaren inte var allt för högt tryck på lokalen. Ambitionerna gick inte att ta miste på och det gillar jag.

En sak som gjorde gott intryck var att barnfamiljer i kvarteret kom ner för att äta, samtidigt som restaurangen fungerar bra som vattenhål för både mat och ölintresserade. Priserna är okej, med tanke på ambitionen tycker jag nog att jag kan sträcka mig till prisvärt, men räkna med att en trerätters med dryck landar någonstans mellan 400 och 500 kronor per person.

”Klompen” hittar ni på Sankt Larsgatan 13 i Linköping, flera hotell finns inom gångavstånd, men jag kan rekommendera gamla Järnvägshotellet, Park Hotell ”Fawlty Towers” som är både bra och prisvärt.

Personligen kommer jag att försöka hitta anledningar till ett återbesök.

Om du vill läsa mer så har Klompen en hemsida med information om restaurang, mat, dryck och annat. De är snabba med att svara på frågor via mejl.