Luman uppe i skyn strålar ikapp med de sju tappkranarna i den sprillans nya utomhusbaren. Här behövs inga spotlights, istället rinner 100 W på fat ur en av kranarna. Där finns för övrigt också Stråla i en annan kran, och åtskilliga andra öl som erbjuds har namn som anspelar på att vi befinner oss utanför den industribyggnad som en gång hyste anrika Lumas glödlampfabrik i Södra Hammarbyhamnen. Vad är det som pågår? Jo, Nya Carnegiebryggeriet firar tioårsjubileum.

Jag erkänner gärna att när jag först stötte på företagsnamnet, under Ölets Dag 2015, reagerade jag nog med en gnutta av magsurhet. Jag lärde mig tala och gå i Göteborg, och min far blandade för länge länge sedan sitt eget julöl av hälften Pripps Blå och hälften D. Carnegie Porter, den senare med anor tillbaka till 1836. Skulle ett gäng stockholmare få snylta på ett så etablerat varumärke, till på köpet med det kaxiga tillägget ”nya”?

Tillrinningen av magsyra visade sig vara obefogad, det råder en fredlig samexistens mellan ”mor” och ”adoptivson” och ”mor” var högst inblandad i att battingen på östkusten kunde komma till, inte minst ekonomiskt – moderbolaget Carnegie är ju en investmentbank. ”Far” är ända sedan starten Carlsberg, och det kan ju väcka farhågor om oberoendet hos ett hantverksbryggeri att vara ägt av en industrijätte med en expansiv uppköpspolitik. Men ack nej, fel igen, så länge slyngeln levererar sina bokslut i laga tid och med svarta siffror får man härja fritt på ölmarknaden utan att pappa lägger sig i detaljerna. Och härjar gör man, med muntert sinne, yrkeskunskap och en lite busig attityd.

Detta och mycket annat berättar VD Joakim Losin, allmänt kallad Jocke, under en sittning över en öl och en senare rundvandring i bryggerilokalerna. Man kan knappast ha en mer initierad guide, eftersom Jocke är en av grundarna och djupt insyltad i de förhållandevis långa förpostfäktningarna innan det äntligen blev ett bryggeri – ”Nya Carnegie är mitt tredje barn”. Bland de historiska godbitarna finns att under en period hade bryggeriet arbetsnamnet Stockholms Nya Bryggeri. Dessutom dväljs i tillkomsthistorien projektnamnet ”Light” långt innan man efter mycket letande hittade de lokaler i den gamla lampfabriken där bryggeriverksamheten fortfarande bedrivs, tillsammans med bland annat ett tap room och en restaurang.

Och fabrikslokaler behövs för den jämförelsevis småskaliga men intensiva verksamheten där man inte bara producerar ett trettiotal egna öl årligen utan dessutom brygger åt Brooklyn Brewery, samarbetspartner sedan starten. Mera plats för kärnverksamheten skapades genom att man 2020 invigde en separat tappningsanläggning i Jordbro, vilket skapade möjligheten att tappa öl på burk, som ju har klara fördelar i termer av miljövänlighet och bevarad smak. Anläggningen heter ”Lighthouse”, så de historiska vingslagen flaxar glatt också i en söderförort. Jocke nämner i förbifarten att man av kvalitetsskäl har en uttalad policy att sätta snäva gränser för bäst-före-datum, ”även om öl förstås smakar allra bäst när det är precis nybryggt”.

Dessa historiska vingslag kan i ännu högre grad hittas i laboratoriets avsmakningslokaler. På en hylla står delar av familjeträdet med de egna produkterna sida vid sida med flaskor med den ikoniska Carnegie Porter-etiketten, däribland flera årgångsöl. På samma vägg finns också, praktfullt inramad, den första skissen till företagets logotyp, och som synes behövdes inte många justeringar på väg till det färdiga resultatet.

Inte alla som var inbjudna till jubileet hade möjlighet att vara på plats. Man hade gärna velat träffa så många som möjligt av tidigare anställda och samarbetspartner runtom på klotet, men en konsert av en viss popdrottning som lockade tiotusentals fans till Stockholm bidrog till att satta käppar i det hjulet – närmaste bokningsbara hotellrum det aktuella datumet fanns i Gävle! Bland de firande fanns i alla fall Steve Hindy, som tillsammans med Tom Potter startade Brooklyn Brewery 1987. Steve är visserligen inte i branschen längre, men myste synbart när Linus i utomhusbaren ställde fram vad som möjligen kan ha varit en Kellerbier. Den fanns nämligen, förutom på tapp, som självrunnen direkt från fat, dagen till ära. Tyvärr tog den slut alldeles för snabbt, så jag fick själv bara ett litet smakprov, men den föll mig verkligen i smaken, både i sin pinfärska version och den på traditionellt fat. Det var väldigt intressant att få möjlighet att jämföra.

För oss som inte hade status av aktiva jubilarer fanns ändå ett brett utbud av godsaker och kuligheter, bland dem Süperstar Orkestar, ett energiskt och muntert Marching Band med brassbandsmusik från Balkan på menyn. Innanför en portal av ballonger kunde man hitta ett begränsat men kräset urval av mat och ett rejält utbud av öl som inte fick plats i utomhusbaren. Det var jag personligen extra tacksam för, eftersom det gav Linn bakom kranarna en möjlighet att äntligen låta mig få smaka ett ”utrotningshotat” öl: en Smoked Baltic Porter, också den med det traditionstyngda namnet Lighthouse. Den går inte längre att köpa på Systembolaget, men det fanns dessbättre några burkar i restaurangen. Jag hoppas verkligen att produktionen tas upp igen, för det är en Baltic Porter i absolut toppklass.

Det första jag ölet jag smakade under dagen var en Vittja, inte minst för dess intressanta och för Nya Carnegies egensinnighet typiska tillkomsthistoria. Varje år får bryggeriets bryggare chansen att utveckla en ny produkt helt efter eget huvud, och Vittja, en pilsner av tysk typ, är ett sådant öl. Den är bryggd på svensk malt och kulturarvshumle med ursprung i Korsta utanför Sundsvall, vilket råkar vara bryggare Jens Nilsens hembygd. Vingslagen fladdrar igen …

Försommarhetta och alkoholstarka drycker är inte nödvändigtvis bästa vänner, så jag var inte svårövertalad när Filippa i den knallgula ölbussen ville erbjuda mig en Daylight, Nya Carnegies alkoholfria flaggskepp. Det är en IPA, som ju normalt brukar kräva relativt hög halt av alkohol för att smakerna ska blomma ut, men här fanns rikligt med karaktär och en för typen karakteristisk smakpalett. Faktiskt är detta nog en av de bästa alkoholfria öl jag har provat, i god konkurrens med pappa Carlsbergs Non Alcoholic.

Under den eftermiddag jag besökte festligheterna kom en stadig ström av besökare, även om det aldrig blev lika folktätt som jag ibland har upplevt på Ölets Dag, men det kan ha haft med den på gränsen till kvalmiga temperaturen att göra. Jag kan tänka mig att det blev mera trängsel under kvällen, men oavsett dag eller kväll fanns rikliga möjligheter att släcka törsten med drycker från ett av Sveriges största hantverksbryggerier. I en tid då många av de mindre kollegerna måste ge upp sin verksamhet finns det goda förutsättningar att Nya Carnegiebryggeriet kommer att finnas kvar för att fira femtonårsjubileum. Och tjugo… Och … Jag kommer gärna med och firar.