– ”Brukar du ha problem med Jetlag”, undrade min kompis på planet över till USA.
– ”Nä, nä det där är inget problem”, sa jag glatt och skickade ner en burk Mikkeller The Cloud Hopper i magen.

Dagen efter vaknade jag klockan 02.30 lokaltid och var vrålhungrig, närmare bestämt sugen på en rejäl bit kött med öl till. Köttet och ölen fick jag så småningom, men det skulle dröja några timmar och några mils körning först från Chicago till Kalamazoo.

När vi efter sju sorger och åtta bedrövelser fick en hyrbil som trots guldkort på Hertz och förbokning inte fanns i butiken. Att de sedan debiterade oss 175 $ extra (!) får ses som vänlig hövlighet från dem. Inga vackra ord som hördes från oss till dem kan jag säga. Vi kom så småningom iväg och rullade så småningom in i Kalamazoo en stad i Michigan med ca 75 000 invånare. För mig är staden enbart känd för tre saker : Att Glenn Miller spelade in en låt som heter ”I’ve got a gal in Kalamazoo” som spelades flitigt i studentorkesterkretsar i min ungdom, att Bell’s Brewery ligger där och att en kompis son har spelat proffshockey där.

Bell’s Brewery var det amerikanska craft-bryggeri som jag först provade en öl från för många år sedan. Borde vara runt 1998 jag tror det var Amber Ale och jag minns att jag tyckte det var så otroligt mycket smaker i den. När vi sedan startade Slottskällans Bryggeri minns jag att jag fick tag på tre flaskor HopSlam  Ale och där kan vi snacka om smakexplosion. Jag minns att jag tyckte att munnen domnade bort för det var så mycket humle i den, och jag kommer ihåg att vi sa : ”De är inte kloka de där Amerikanarna”. Att det var en Dubbel IPA hade man ingen aning om då kan jag säga. Länge sedan jag drack den och jag skulle gärna prova den igen, men eftersom den bara görs i januari och februari varje år med sexmånaders bäst före datum så gick den dessvärre inte att uppbringa under denna resa.

Vi hade blivit lovade att få vara med på en rundvandring i det ursprungliga Bell’s Brewery i Kalamazoo när vi åkte till dem, men eftersom vi var där lite tidigt bestämde vi oss för att äta en bit i deras TapRoom och köra lite samplers.

Anledningen till att jag skriver det ursprungliga bryggeriet i Kalamazoo är att de sedan 2003 har så gott som all produktion i ett bryggeri i Comstock, några mil öster om Kalamazoo. Det som bryggs i det ursprungliga bryggeriet är mestadels specialare som är öronmärkta för TapRoom. År 2012 Byggde de ut bryggeriet i Comstock så att de fick en kapacitet på 500 000 barrels (runt  58,5 miljoner liter) öl om året, och nu när vi var där sa de att de precis har slutfört en ombyggnad av tapplinan och lite annat.

Redan när vi satte oss vid bordet i TapRoom klargjorde jag att vi ville köpa samplers av alla produkter och dela dessa på två personer, och de sa att det skulle inte vara något problem. Vi beställde mat och fick in de första åtta glasen. Jag beställde åtta till nästan på en gång och när de kom in ville jag beställa de sista åtta de hade, men det fick helt plötsligt inte göra. Nä, vi skulle bli ’överserverade’ och inte klara av det sa han.  Man kan milt säga att jag gick i taket när han sa detta och krävde förklaring till att vi var överserverade innan vi ens börjat smaka. Han sa att den mängd öl vi beställt in klarar ingen av att dricka. Nähä, inte det. Man tycker han kunde sagt det lite tidigare men han fick väl tillsägelse från någon annan. Trist eftersom jag hade sparat en del specialare de bara hade på fat till sista beställningen eftersom jag först ville först gå igenom de vanliga sorterna.

Vi åt upp, lämnade merparten av ölen och gick för att delta i bryggerivisningen som började med att jag fick en halvliter Expedition Stout av barpersonalen. Jag gnällde och sa att jag inte kunde ta emot den eftersom jag var överserverad, och berättade vad som skett tidigare vid bordet. De bad om ursäkt och frågade om jag ville ha något annat också, men jag var på så dåligt humör vid denna tidpunkt att det inte fungerade ens att muta mig med en till öl.

Dock ändrades humöret totalt när det dök upp en mycket bra och trevlig guide till rundvandringen. Vi var en liten grupp på bara runt 10 personer och hon tog sig tid till att svara på frågor mest hela tiden. Hon undrade även hur i hela helsike vi från Sverige hade hittat till Kalamazoo, eftersom hon sa att de sällan hade besök från utlandet överhuvudtaget på bryggeriet. Rundvandringen var över på ca 30 minuter vilket kändes som lite kort, men å andra sidan var den gratis och det fanns inte så mycket mer att titta på faktiskt.

Besöket på Bell’s Brewery kan summeras med att en av de bästa produkterna de gör har kommit till Sverige i form av Expedition Stout. Den är faktiskt en klass bättre än de flesta andra de hade där, och en del var rent ut sagt dåliga. TapRoom var mysigt, trevligt och välbesökt och de hade riktigt bra mat där.

Är det värt en resa dit ? Nä, inte i jämförelse med vad som skulle komma senare under vår rundresa.