Bakgrunden – Ordo Cisterciensis Strictioris Observantiae

av | jun 6, 2012 | 0 Kommentarer

HEBA HO! HO! HO!
HEBA HO! HO! HO!
abbaye-annons-2022

 

Our Lady of Grace Monastery

 

Ordo Cisterciensis Strictioris Observantiae eller Trappistorden är en Romersk-katolsk kontemplativ munk- och nunneorden som är gren av cisterciensorden. Som cisterciensorden är de även anhängare av St Benedict och i och med det är de även Benedectinermunkar. Den manliga varianten uppstod i sin nuvarande form 1664 i klostret La Trappe i Soligny-la-Trappe, Normandie, medan den kvinnliga även kallad Trappistiner grundades först 1689. Sedan 1892 är dess officiella namn dock Ordo Cisterciensis Strictioris Observantiae.

Religiös bakgrund

Robert av Molesme, Alberik av Cîteaux och Stephen Harding grundade ett kloster i Cîteaux utanför Dijon 1098, vars mål var att genomföra en förändring så att man i klosterlivet kom närmare de hårdare regler som St Benedict en gång satte upp och även närma sig dåtidens samhälle, huvudsakligen att ägna sig mer åt arbete och bön. Detta anses allmänt som grundandet av cisterciensordens.  Cistersiensordens influenser blev stora i samhället under mitten på 1150-talet då huvudsakligen Saint Bernard of Clairvaux drev igenom förändringar inom orden som att satsa på ståtlig inredning i klostren samt ägna sig åt mer kontemplation. Man vände sig mer innåt mot sig själva.

Under tiden fram till och huvudsakligen under 1500 och 1600-talet genomgick sedan orden en stor degenerering där de de inte längre följde klostrets stränga regler utan levde ett mer eller mindre normalt liv inom klostrets murar. När 1664 den blivande Abboten på klostret La Trappe, Armand-Jean de Rancé, anlände dit ansåg han att förfallet gått för långt och genomförde hårda åtstramningar så att man återgick mer mot det gamla hårdare klosterlivet. Eftersom La Trappe var det första klostret som genomgick detta stålbad kallades reformen i folkmun snart för ‘”Trappist”. Munkarna var kända för att leva spartanskt och var dessutom laktovegetarianer och självhushållande. De drack bara vatten och fick ibland problem med vattnet eftersom det inte var rent och spred sjukdomar. Man såg att många utanför murarna klarade sig bättre eftersom de drack den lokala drycken som de själva producerade i hemmen. Abboten lyckades därför1667 driva igenom att man skulle få konsumera de lokala dryckerna öl och cider som inte innehöll de bakterier som fortplantar sig i vatten för att klara hälsan. Eftersom klostret till stor del var självhushållande började de därför brygga öl innanför klostermurarna.

Franska Revolutionen

Vi tar ett skutt framåt i historien på ca 100 år fram till den tid då revolutionen drog fram över Frankrike. Under denna tid blev många kloster i landet skövlade och munkar och nunnor fängslade. Många flydde även sitt kloster och landet innan de han fängslas, och munken Dom de Lestrange från La Trappe var en av dem. 1791 flydde han med en handfull andra munkar i en gammal vagn rätt igenom Frankrike in i Österrike där de tog sin tillflykt till klostret Valsinte. Napoleon intog dock så småningom även Österrike och munkarna fick då ta till flykten igen. Denna gång flydde de ända till Ryssland. Så småningom efter många irrfärder i mellaneuropa kunde de återvända till Valsinte. Dom de Lestrange ansåg dock att kloster var för litet efter några år och munkarna skickades ut för att sprida läran. De reste till bland annat Italien, Spanien och Kanada. En grupp hamnade till och med på det Belgiska klostret Westmalle, men franska armen invaderade Belgien och munkarna fick fly igen. Efter många år i irrfärder i Europa och andra länder hamnade munkarna till sist i La Trappe igen den 6 December 1829.

Dom de Lestrange hade även drivit en hårdare väg än den som tillät konsumtion av öl och cider, och under årens irrfärder hade han åter igen infört den hårdare stilen igen med enbart vatten som dryck. När Trappistorden etablerade sig i Belgien var det oenighet huruvida man skulle följa de Rancé eller de Lestranges regler om dryck. Eftersom de som etablerade sig på Westmalle var anhängare till de Rancé ansåg de att man skulle nyttja lokala drycker även innanför murarna. När de Lastrange dog 1827 tillsattes en utredning i Rom som skulle utreda huruvida man skulle följa de hårdare eller snällare dryckesreglerna. Dom Antonie of Melleray utsågs som ansvarig för utredningen och han kom 1836 fram till att alla Trappistkloster skulle följa de Rancés regler, med lokala drycker som törstsläckare.

 

Fortsättning följer.

 

 ( Källor anges i tredje och sista inlägget )

 

HEBA HO! HO! HO!

OM oss

Skrivet av Jonas H

Kommentarer

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Retype the CAPTCHA code from the image
Change the CAPTCHA codeSpeak the CAPTCHA code
 

Liknande Inlägg

Pin It on Pinterest

Share This
Pilsner.nu