I ett industriområde i Landvetter möter vi Magnus Engström, vd på Dugges Bryggeri, för ett samtal om två decennier av experimentlust, expansion och svensk craft beer-historia.

Hur föddes idén till att starta ett bryggeri?

Det var av ren nyfikenhet. Hur brygger man öl? Min pappa Mikael började snabbt hembrygga i källaren för att förstå processen. Han läste många böcker om ölbryggning.

I början var det engelsk öl som intresserade mest – lite mer smak, lite mer kropp än vanlig lager. Sedan förändrades allt när han upptäckte amerikansk humle. Då blev han väldigt nyfiken och ville testa nya saker.

Hur såg den svenska ölscenen ut 2005?

Den var otroligt sparsmakad. Det fanns kanske ett tjugotal bryggerier, inklusive de stora. Oppigårds startade 2004, och både Ocean och Dugges 2005. Mikael kände inte till så många fler. Jämtlands fanns, och de var ganska stora med sina Heaven and Hell.

Det var i princip brittisk stil på nästan all öl då. Ingen pratade om hantverksöl på det sättet. Konceptet hade inte riktigt slagit igenom ännu – mikrobryggt öl, garageöl.

Första ölet kom väl 2006?

Det stämmer, Avenyn Ale.

Huvudbryggare Calle Tiger

Vi var på besök med Ölfrämjandet 2006 och fick prova två batcher. Alla utom Reinhardt från Rover tyckte att batch “x” borde släppas kommersiellt. Ni släppte batch “x”, och det gick ju bra.

Jag minns inte om första receptet var torrhumlat, men vi började torrhumla Avenyn Ale ganska tidigt. Det var en stor grej – ett av de första torrhumlade ölen i Sverige.

Vad var största utmaningen i början?

Att sälja ölen. Att få krogar att förstå att de kunde köpa ett fat från en lokal bryggare. Det var svårt att få dem att koppla in det.

Det fanns några nischkrogar som var entusiastiska. Vi bryggde 1000 liter per batch, vilket gav cirka 30 fat. Att övertyga 30 krogar att ta in vår öl var en utmaning.

Idag är 30 fat ingenting?

Nej, idag är det ingenting.

Hur många fat producerar ni per år?

Cirka 5000 fat per år.

Vilka andra utmaningar har funnits längs vägen?

Vi har funnits i 20 år nu. Varje år har haft sina utmaningar.

Först handlade det om att övertyga restauranger. Sedan växte vi ur kapaciteten och fick brygga i Belgien hos De Proef. När Lager no 1 fick en nationell Systembolagslansering behövde vi hjälp för att klara volymerna.

Jag minns också att vi inte hade perfekt temperaturkontroll i början. De första batcherna i Mölndal jäste lite varmt, runt 14–15 grader, vilket gav en viss fruktighet.

Och flytten till Landvetter?

Det var en stor utmaning. Vi gick från 1000-liters till 6000-liters tankar. Samtidigt skulle allt säljas.

Först var det svårt att hitta kunder för volymerna. Sedan kom guldåren när efterfrågan var större än kapaciteten. Det gällde ungefär 2017–2020.

Varför var det guldår?

Experimentlustan var stor. Nya stilar dök upp, folk hade pengar och var villiga att betala mer för kvalitetsprodukter. IPA var fortfarande nytt och spännande.

När märkte ni att Dugges blev populärt?

Det är egentligen hantverksöl som blivit populärt, inte bara Dugges.

Systembolaget har varit avgörande. När våra öl fanns i hela landet fick vi bred exponering. Tidigare var konsumenterna få och nischade.

Vilka öl blev genombrott?

Avenyn Ale var första genombrottet, bland annat genom priser på Stockholm Beer & Whisky runt 2007–2008.

Sedan kom Lager no 1 när den lanserades nationellt. Den var rätt i tiden – hantverksöl på halvlitersflaska, tydlig identitet och stor spridning.

Ett annat genombrott var Tropic Thunder, vår suröl från runt 2015–2016. Den gick in i fast sortiment och är fortfarande en av de mest spridda surölen i landet.

Vem dricker Tropic Thunder?

Målgruppen är bred. Den har funnits länge och många har hunnit upptäcka den och fastna för den.

Vad är främsta anledningen till att Dugges lyckats?

Nyfikenheten. Vi har alltid testat nya saker. Och våra etiketter har alltid varit färgstarka och lekfulla – det speglar hur företaget startade.

Magnus Dugge Engström

Finns Mikael kvar i verksamheten?

Han är styrelseordförande idag.

Vilka öl ligger dig närmast?

Avenyn Ale framför allt.

Men det jag har starkast minne av är Bollox. Att kunna beställa den färsk på lokal krog och dricka ”farsans öl” med vännerna – det var speciellt.

Tropic Thunder ligger också nära hjärtat.

Hur många öl har ni gjort?

När vi var som mest aktiva gjorde vi upp mot 50 nya öl per år – i princip en per vecka. Det är ett stort bibliotek.

Hur har ni utvecklats tekniskt?

Från början var det mer hembryggarkänsla, öppna jäskärl och enklare utrustning.

Nu har vi mycket bättre kontroll och kvalitetssäkring. Vi har gått från torrhumling och amerikansk IPA-inspiration till suröl och fatlagrat.

Smakar ni alltid av nya öl internt?

Ja, vi har ingen formell smakpanel. Alla på bryggeriet provar.

Det kan absolut hända att något uppfattas olika. Felsmaker kan smita igenom, men det är ovanligt att något felaktigt öl släpps.

Har ni någonsin dragit tillbaka en batch?

Nej, inte här i Härryda.

Påverkar större volymer hantverkskänslan?

Hantverket finns kvar. Mycket är fortfarande manuellt i bryggningen.

Kvaliteten har snarare blivit bättre med bättre utrustning och kontroll.

Men konkurrensen är hårdare nu. Det finns många fler bryggerier, vilket gör att volymerna per bryggeri har minskat.

Hur stora volymer producerar ni årligen?

Ungefär 450 000 liter idag, jämfört med nästan 950 000 liter under guldåren.

Hur väljer ni flask- och burkstorlek?

Det handlar mycket om känsla och distribution.

Vi använder 33 cl burk, 50 cl burk och 33 cl flaska. Ofta väljer vi 50 cl eftersom det sticker ut och ger bättre volym.

Hur startar samarbeten med andra bryggerier?

På många sätt – via mail, festivaler eller krogmöten.

Ett minnesvärt exempel var en resa till London och Bristol 2017–2018, där vi gjorde tap takeovers och collabs med bland annat Wiper and True. Det var första riktiga mötet med den brittiska craft beer-scenen.

Samarbetar ni mycket idag?

Mest med Omnipollo. Vi brygger bland annat stouts åt dem här.

Efter Covid har samarbeten och festivalresor minskat. Det har inte riktigt tagit fart igen.

Hur ser ni på marknaden idag?

Den är tuffare. Folk går ut mindre, dricker mindre och konkurrensen är hård.

Unga dricker generellt enklare och billigare öl. Craft beer har blivit mer etablerat men också mindre “nytt”.

Hur ser framtiden ut för Dugges?

Vi behöver hitta nya sätt att nå kunder.

Vi kommer fortsätta vara nyfikna och innovativa, men också bredda oss – kanske mer som dryckesproducent än bara bryggeri.

Hur ser du på svensk craft beer idag?

Kvaliteten är mycket högre än när vi startade. Men det gör också att det är svårare att sticka ut.

Något minne som sticker ut?

Avenyn Ale och torrhumlingen var viktiga milstolpar. Och experimentlustan vi fortfarande har – den är nog det vi är mest stolta över.

Tack till Magnus Engström för samtalet om ett av Sveriges mest färgstarka bryggerier.

Rick Gordon Lindqvist