Först ut att provas blir Zlatopramen Halv n’ half, en mörk lager med doft av limpa och mörkt bröd, och av alla associationer en svag aning handtvål. Den är lätt i munkänslan med  bara en antydan av rostad malt, därefter lite sirapslimpa. Sist ligger humlebeskan kvar i munnen och pockar på en munfull till.
Jag kan förstå att jag gillade den här när jag första gången stötte på ”mörk lager” här i Uppsala nån gång i slutet av förra seklet.
Är man inbiten ”ljus lager” så är det inte ovanligt att man skyggar för den här typen av öl, men prova vet jag!

Begreppet ”Half n’ half” betyder ofta att man blandat en ljus och en mörk öl, ibland som skiktade på varandra, men Zlatopramen ska vad jag förstår bryggas så här från början, som en halvmörk lager. Jag tycker den fungerar bra som inkörsport till de riktigt mörka lagersorterna med mer rostad malt.

Budvar Dark Lager gör skäl för namnet, mörk, ogenomskinlig och med ett rostat inslag i doften som drar åt välgräddat knäckebröd. Rostad malt går igen i smaken, munkänslan är större än på en vanlig lager, men jag upplever den ändå som lättdrucken om än med mer karaktär än en vanlig lager. Den här skulle jag vilja prova med husmanskost, rotmos och fläsk eller kanske ugnsstekt falukorv

Samma här som med Zlatopramen, den ställer sig helt klart utanför komfortzonen om du älskar vanlig lager. Jag gillar den lite kraftigare smaken som man får utan att det går ut över att en lager ska vara lättdrucken.

Budvar lager, den ”vanliga lagern” är en klassiker som numera finns tillgänglig på bolaget. En mycket trevlig allroundlager som ofta är bättre på burk, passar till mat, bastu, sällskapande och samkväm. Doften är trevligt maltig, inslag av vitt bröd, humlen är kanske i det blygsammare laget men gillar man inte öl som drar i väg åt det beska hållet sitter den som en smäck.

Jag dricker gärna den här som omväxling till någon av de andra tjeckerna på den här listan. 

Pilsner Urquell… En av de stora, en av de första, de syns mycket, reser runt med öl på Tankovna och lär besökare hur man häller upp en pilsner på flera olika sätt. 
Oavsett att den nog är att betrakta som en ”vanlig” öl i sammanhanget så gillar jag dem, både bryggeriet och flaggskeppsölen. Bryggeriet för att de har en skön attityd, ölet för att det är en klassiker som jag tycker de förvaltar väl.

Nå, vad får man då i glaset? En ljus öl, med nertonad maltig doft, klassisk humle. Det finns de som säger de känner smörkola i doften, men jag är notoriskt dålig på just den, så jag nöjer mig med att om du känner smörkola i doften så är det nog så…

Munkänslan är lätt, det är en väldigt lättdrucken öl som man gärna bälgar i sig om man är ute efter en törstsläckare.  Styrkan ligger strax över folköl, 4,4% så det går att dricka några stycken på raken.
Beskan är betydligt uppskruvad jämfört med Budvar, och ligger kvar på tungan länge.

Jag kanske avslöjar mig som en simpel människa, men det här är en rasande trevlig öl.

Gambrinus är en gammal favorit från mina tidiga öldrickardagar. Den kombinerade ”en god lager” med nån sorts premiumkänsla som rymdes i min studentbudget.  Maltig doft, även denna kan (har jag hört) ha inslag av smörkola, och ädelhumle.

Jag upplever smaken på den här som aningen större än många andra pilsner, den tar mer plats i munnen, malten känns tydligare och ädelhumlen kombinerar beska med en trevlig örtighet. 

Många minnen från sommardagar med bekanta blir det. Skulle faktiskt gärna se den här på burk också.

Gambrinus ingår i Urquellparaplyet.

En annan favorit i mina yngre (nåja…) år är Baron Trenck, en lager från Starobrno. Jag minns tydligt att jag ofta drack den för att den smakade mer och hade lite högre beska, dvs stack ut lite från den allmänna lagern på den tiden. 

Sen kom ju IPA och annat och drog iväg, och nu är det rätt många år sedan jag satt och drack Baron Trenck, bortsett från en och annan provning här på Pilsner.nu. 

Så hur står den sig?

Ganska söt doft, malten går att känna, humlen är inte speciellt påstridig, jag får också en lätt association till handtvål/parfym som antagligen skulle försvinna om jag kylde ölen bättre. Munkänslan är lätt, men den har distinkt beska som tar över främre delen av tungan. Lättdrucken, humlearomen är lågmäld, men tydlig beska. 

Idag tycker jag att den är ganska slätstruken, men helt ok.

Näst sista ölen, och de sista två har jag sparat lite på, eftersom de är helt nya för mig. 

Bernard Celebration Lager, gedigen känsla på bygelflaska, 5%. Fasta sortimentet, så jag hoppas jag gillar den, då kan jag ju köpa fler. 

Väldigt lågmäld doft, en aning brödig, inslag av ädelhumle. Smaken är lätt också den, en aning åt det söta hållet, mycket fin humleton med gräsig ädelhumle. Fin beska som ligger kvar i hela munnen.

Gillar du en vanlig lager är den här helt rätt, den här efter en tung dag i trädgården eller efter bastun skulle sitta perfekt.

Mycket trevlig!

Sista ölen i kassen, Primator Oktoberfestive Lager, 5,5%

Doften är en aning söt, nånstans mellan karamell och honung, och brödmaltig. Det här känns som en öl som skulle kunna vara ganska munfyllande,  men munkänslan är lätt, med låg beska och lämnar samma lite småsöta ton som i doften tapetserad över hela tungan och gommen. 

Lite för låg beska för min smak, men ruskigt lättdrucken. Den här som inledning på en höstfest för att få igång folk skulle definitivt funka.