Alldeles nyss ringde det på min ytterdörr. Där stod en man  från posten med en mycket bekymrad min. Han sa : ’Jag har ett paket till dig men det läcker’. Oj då, säger man och hoppar i skorna och går ut till hans paketbil som verkligen stinker gammal bira. ’Vad i he***e är det du har fått ? Gammalt vin ?’ fortsatte han med. Jag insåg att det är nog de dyraste flaskorna som någon slagit sönder i hans bil någon gång i alla fall. Jag ville öppna och kontrollera skadan, men se det får man inte. Man måste kvittera om man vill ha det och då får man inte skicka tillbaka det eller reklamera. Alternativet var att skicka tillbaka det oöppnat. Ni kan ju gissa vad jag gjorde. Om man har en back med 8 flaskor Westvleteren Blond, 8 flaskor av 8:an och 8 flaskor av 12:an så tar man det. Jag gjorde ett snabbt överslag att även om det är 12:or som gått så kan det inte vara så många eftersom det inte var så blött.  Jag skrev alltså på och började, likt en korsning mellan en treåring som fått en ny bilbana i julklapp och en kirurg som skall operera en svår tumör, att öppna lådan.

Till min glädje var det bara en flaska som gått sönder. Till min stora sorg var det en 12:a – såklart. Nåväl – slutet väl det mesta gott.

Nu skall de kylas lite lagom och avnjutas, kanske redan ikväll för vem kan vänta (där kom treåringen fram igen)