Kungen av kungar. Ölen som rankas som en av de bästa i världen på många ställen. Den har legat som etta på beeradvocateett bra tag nu. Jag menar såklart Westvleteren 12. Jag har samtidigt passat på att prova Westvleteren 8 och Westvleteren Blond.

Brouwerij Westvleteren (Sint-Sixtusabdij van Westvleteren) är ett av de 7 Trappistkloster som finns kvar i Världen som just nu fortfarande producerar öl. 6 av dem ligger i Belgien och ett i Holland. Läs gärna mer om Trappistöl på till exempel  wikipedia.

Westvleteren Blond : Denna guldgula Belgiska Pale Ale på 5,8 procent blev den första jag provade. Skummet är fast och fint och ligger länge. Doften är lite stickande med klara jästtoner och drag lite aprikos. Finns även lite jordtoner i den. Smaken är trevlig med massor av jästsmak och klara drag av en gräsig humlearom samt drag av citrus och en liten trevlig sötma.

Westvleteren 8 : Som god två kom denna mörkbruna Dubbel på 8,o procent. När jag öppnade den var den kraftigt överkarbonerad och jag tror jag förlorade säkert mellan 1/3 och 1/2 flaskan i en kraftig kaskad rakt upp. När det lagt sig kunde jag konstatera att det var ett trött skum trots att det fanns kolsyra kvar i ölen. Dofterna var klara av karamell, frukt, jäst och mörkt socker. Smaken dominerades av mörkt socker, frukt, brödig maltighet och lite russin.

Westvleteren 12: Den tredje var det som anses som den bästa av de tre. Skummet var fast, fint och långt pådenna mörkt rödbruna Quadruppel på 10,2 procent. Dofter som fikon, torkade frukter, russin och mörkt socker. Smakerna dominerades av en liten stickig alkoholsötma, fikon, torkade frukter och russinsötma.

Sammanfattning : Alla tre var unga det märktes. Jag har druckit dem tidigare men då var det mer lagrade produkter. Jag har lagt ett antal på en hylla i mitt förråd och skall testa med jämna mellanrum tänkte jag och återkommer med utvecklingen på dem. Blev faktiskt lite besviken om jag ska vara ärlig eftersom man förväntat sig mer, men det är ju fortfarande fantastiska produkter.