Sen den dagen då jag först blev Weissbier Junkie har jag ansett att filtrerad veteöl är förkastligt ! För att citera en kille jag hade anställd på bryggeriet :’En filtrerad veteöl är som en enögd skönhet’. Jag vill säga att det där var inte mina ord utan bara ett citat. Jag har levt i den tron och sagt att jag blir gärna överbevisad om någon kan hitta en kristall (filtrerad) som smakmässigt kan jämföra sig med en hefe (med jästfällning).  Jag lyckades dock överbevisa mig själv genom att köpa denna produkt.

När jag öppnaden den och hällde upp den i glaset var det ett kraftigt normalt veteskum från en Weihenstephan veteöl. Färgen på ölen var lätt gyllene och helt klart. Döm om min förvåning när jag doftade på den och hittade alla de trevliga dofterna av skumbanan, nejlika, jäst och lite vetebrödssötma. Tänk vad lite estrar kan pigga upp. Det enda jag saknade från den ofiltrerade varianten var plåtdoften. Den doft som man kan finna när man öppnar en burk svamp till exempel.

Skulle smaken oxå vara lika positiv som doften ?

 När jag tog en klunk och lät den virvla runt i min munhåla så kände jag alla de klassiska smakerna från en Hefe Weihenstephan men med en större vetesötma. Jag hittade smaker av skumbanan, nejlika, sött vetebröd och en liten liten beska. Den var minst lika ’fet’ i smaken som den ofiltrerade men hade en vetesötma som var lite för stark för min smak. Blev nästan lite otrevlig. Men vilken öl ! Och ofiltrerad !

Jag var överbevisad. Man kan göra en kristall som är minst lika bra som en hefe.

Dixi !