Hittade igår några flaskor Samuel Adams Wee Heavy i en låda i förrådet. Måste säga att jag totalt glömt bort att jag hade kvar dessa flaskor. De köptes in för ett par år sedan och det dracks en del av dem då och jag minns att jag gillade den men tyckte den var alldeles för söt. Hur var den nu då ? Hade den förändrats på dessa åren bortglömd i en låda ?

När jag öppnar den och häller upp den har den en mörkt mörkt rödbrun färg som tangerar det svarta och lämnar ett fint småbubbligt skum på toppen som är caffelattefärgat.
Dofterna är stora och relativt söta med drag av toffe, knäck, soya och lakrits. När man sedan tar en klunk av den och låter den rulla runt i munnen så känner man att den domineras av en söt lakritssmak som inte är så söt som förr. Maltigheten är stor av knäckig malt, brödighet och lite torkade frukter. Den har också lätta drag av vanilj och en lätt rökighet långt bak i smaken. När man sväljer den kommer det sedan en lätt värmande alkoholsötma som fyller upp bröstkorgen.

Mycket snyggare än när den var ny ! Den har utvecklats och blivit mindre söt och fått massor av delikata balanserade lakritstoner som är så otroligt snygga. Här har vi ytterligare ett exempel på att många öl vinner så otroligt mycket av att få ligga ett antal år innan de konsumeras. Den finns på beställningssortimentet på Systembolaget, dock bara i hel låda, så gå ihop några stycken och dela på en låda, drick en och glöm bort resten i några år så kommer ni att få en mycket angenäm dryckesupplevelse.