Så kom man då iväg i alla fall. Till Nice, Franska riverans centrum. Så är det väl den kallas tror jag och jag måste hålla med. Tiden där gav helt klart givit mersmak på stället. Bra väder, mysig stad, bra restauranger, man känner sig inte lurad hela tiden som jag i alla fall brukar göra i Barcelona och andra liknande ställen. Har självklart blivit lite pilsner även om tanken med denna semester är att inte ha focus på just öl. Jag kommer att snabbrecensera merparten och ge dem mellan 1 och 10 i betyg. Kan nämnas att alla burköl kostar mellan 2.00 och 2.90 Euro på affären.

 

Pelforth Brune – blev den första jag provade. Vi satte oss på en krog och tog en pizza när vi kommit fram och detta var en av de öl som de hade på menyn. Från www.Pelforth.fr . En snäll och oförarglig brune på 6,5 procent. Helt ok men inte mer än så.    5/10

 

 

 

 

 

Davelghem Blonde – på hemvägen stack vi in huvudet på det lokala hålet i väggen som sålde chips och sprit. Hittade där en massa burköl som genast hamnade i en kasse. En av de första att prova blev Davelghem blonde. En ljus Biere D’Abbaye på 6,2 procent som var otroligt obalanserad och spritig. Smakade som en blaskig busgrogg.   3/10

 

 

 

 

Hoegaarden – Gamla klassiska Hoegaarden fast på burk. 4,9 procent hade den och det satt fint med en liten wit på nattkröken. Att notera var att denna burk när den var tom var mycket tyngre än de andra tomburkarna. Mycket konstigt   6/10

 

 

 

 

Kellegen Extra Forte – Man borde ju förstått när den hette Extra Forte och var på 8,0 procent att detta skulle vara flygbensin, och det var det. Snacka om obalanserad öl. Smakade bara sprit och maltsötma.  2/10

 

 

 

 

Leffe Blonde – ytterligare en gammal trotjänare på 6,6 procent, men denna gång på burk. Numera är det ju Inter Brew som äger och gör denna öl så den finns på många krogar också i staden. Drack den på Fat idag också och den var mycket bättre på fat än på burk. Mindre spritig och plåtig och en rundare sötma i fatversionen. 6/10

 

 

 

 

Kellegen Blonde – Den ’vanliga’ versionen av Kellegen på 4,2 procent. Ljus, obalanserad, smaklös och trist   3/10

 

 

 

 

 

AdelScott – Här har man försökt ta det bästa av två världar och gjort en öl som är smaksatt med whisky och ligger på 5,8 procent. Alltså tänk er att man tar suströmming och kräftor. Båda två sakerna goda var för sig men sedan lägger man in kräftor på samma sätt som man gör med strömming. Surkräftor. Låter det lockande ? Nä, kunde väl tänka det. På samma sätt med den här ölen. Helt misslyckad   1/10

 

 

 

33 – ljus lager på 4,5 procent. Ytterligare en i mängden. Rätt balanserad och snyggt gjord trots allt   5/10

 

 

 

 

 

Bourbon – Trillade in på en tältfest mitt i Nice där de firade en union med en ö i stilla havet. Oklart vad det var för ö med de hade en egen öl för att fira unionen och så klart jag snackade mig in på kalaset för at prova den. Gjord av Brasseri de Bourbon och på 5,0 procent. En ljus lager som var läskande och balanserad. Lite söt a la Åbro hållet. 6/10

 

 

 

 

Desperados Red – Vad har de för fel Fransmännen ? Man tar en öl och häller Tequila, Guarana och Cachaca i den så den blir på 5,9 procent. Tror ni det kan va gott ? Alltså det smakar så in i hel**te illa att det var en hårsmån från att jag spottade den rakt ut när jag tog in den i munnen. Smakar gammal avslagen öl med groggslattar från fruktbål i dagen efter. Må de alltid få vildjäsning i sina jästankar (som om det skulle märkas med tanke på vad de blandar i ölen sen)    0/10

 

 

 

 

Lite snabba samlade intryck från de första två öl-dagarna i Nice. Fortsättning följer, men hitintills kan man ju säga att det är inte så roliga saker som jag hittat. Hade dock lite mer i kylen på hotellrummet som det kommer mer om i nästa Nice-inlägg.