Jonas H pikar mig för min förkärlek för ”låtsasöl”, vilket i mitt fall innebär olika sorters växtextraktsbaserade drycker.

Jaja, korten på bordet, ingefärsöl, rotöl, björköl och för all del, våra svenska enbärsdrycker som must, enbärsdricka och liknande. Vi kan väl från början konstatera att de inte är ”riktig” (maltbaserad) öl, och att de i en del fall utarmats till mer eller mindre läskiga drycker. Ursprungligen var de rätt vanliga, alkoholhaltiga och såldes som komplement till vanlig öl, eller som uppfriskande drycker. Allt efter som blev de mer av en dryck för kvinnor och barn, alkoholhalten drogs ner och försvann så småningom helt och de övergick till att bli rena läskedrycker vilket jag tycker är synd, eftersom de är fantastiskt goda.

De sorter jag främst tänker på är Ginger Beer, Birch Beer och Root Beer.
Till skillnad från vår enbärsdricka (must) så görs de inte med malt utan jäsningen får näring från tillsatt (rör)socker.

Tyvärr tar inte systembolaget in några riktiga Ginger Beer eller Root Beer så vill man ha sådana måste man göra dem själv!

Ginger Beer är en kralligare variant av det vi känner som Ginger Ale. Som läskedryck har den ett betydligt kraftigare bett av ingefära – läs – den är stark! Ursprungsreceptet är enkelt, skålla ingefäran, riv den och blanda med vatten, citron, socker och GBP (Ginger Beer Plant.)
GBP är ingen växt utan en symbiot mellan jästen Saccharomyces pyriformis  och bakterien Brevibacterium vermiforme. En ”riktig” Ginger Beer landar nånstans runt 4-5% ABV och är både läskande och god.

En annan variant av jäst dryck är de amerikanska drycker som baseras på sarsaparill eller svartbjörk.
De har likartad smak, och många associerar smaken med tandkräm, vilket är lite ironiskt eftersom det är tvärtom, man smaksatte tandkräm med sarsaparill så att den skulle smaka som drycken.
Som läskedryck kan man hitta den under namnet Root Beer eller Birch Beer.

Birch Beer gjordes ursprungligen på ek, men senare övergick man till rötter, skott och blad av björk. Den vanligaste i dryckestillverkningen är extrakt av amerikansk svartbjörk, Betula Nigra, men även vanlig björk kan användas. Hela svartbjörken har en kraftig, lite mintig smak som är lätt att extrahera och använda. Precis som med ingefärsölen görs en blandning av växtdelar och/eller extrakt, vatten och socker som sedan får jäsa till 4-5 % ABV.

Root Beer är snarlik i smaken, men i blandningen ingår ofta vanilj, vilket ger en mycket rundare smak än i björkölen. Grundsmaken kommer från sarsaparill och/eller sassafras. Sassafras används sällan nu för tiden eftersom den innehåller ämnet safrol.

Tillverkning av ”riktig” Root Beer går till på samma sätt som de föregående, och landar på ungefär samma alkoholstyrka.

Jag har haft turen att få smaka hemgjorda varianter av alla tre dryckerna och att en varm sommardag njuta av ett isfyllt glas med någon av ovanstående hemgjorda drycker är bara att rekommendera. Vill man skaffa sig en uppfattning om hur de kan smaka kan man köpa de alkoholfria varianterna (dvs läskedryckerna) men de står sig mot originalen på samma sätt som alkoholfri öl mot ”riktig”.

Jag gjorde nyligen en provsmakning på hemmaplan av följande kommersiella ”beer” (dvs läsk):

• Boylan’s Birch Beer (US)
• Dad’s Old Fashioned Root Beer (US)
• Day’s Old Fashioned Root Beer (US)
• Bundaberg Root Beer (AUS)
• Belvoir Ginger Beer (UK)
• Crabbies Ginger Beer (UK)

Boylan’s Birch Beer har en fantastisk doft och smak, mycket nära ”riktig” svartbjörk. Aningen söt, men utan tydliga vaniljtoner. För en svensk känns den antagligen väldigt ”tandkrämig” med en anstrykning av mint. Brukar finnas i Citygross amerikanska hylla på 355 ml flaska. Importeras av Grays. 15-20 kronor.

Dad’s Old Fashioned Root Beer är en ”vanlig” Root Beer, med bra doft av sarsaparill, men faller i samma fälla som många amerikanska Root Beer, de är för söta och man tillsätter för mycket vanilj.  Ok för att vara en root beer och duger utmärkt om man vill göra floats eller shakes. Finns att beställa på Amazon.co.uk på burk, 355 ml burk. 12 kronor/styck.

Day’s Old Fashioned Root Beer har också den en bra doft, men faller i samma fälla som Dad’s. Snällare smak än Dad’s men för mycket vanilj för min smak.  Även den finns på Amazon.co.uk, samma pris.

Bundaberg Root Beer är en ny bekantskap, tillverkad av Australiska Bundaberg. Doften är aningen hostmedicin med tydlig ton av lakrits, därunder sarsaparill och vanilj. Smaken är tydlig sarsaparill, söt men inte sliskig. Vanilj och lakrits balanserar varandra. Mums! Skriker efter is, citron och kanske lite alkohol… Flaska 375 ml, även den från Amazon, 12 kronor/flaskan. Definitivt den vuxnaste av alla root beers jag provat.

Belvoir Ginger Beer har en intensiv doft av ingefära samt ett inslag av potatiskällare som inte är helt angenämt. Smaken är även den intensiv och brännande, och den sitter kvar länge i mun, näsa och strupe. Yikes! Definitivt inte den dricka man ska börja med om man är ovan… Men god! Flaska 250 ml, finns på English Shop samt Amazon. I det senare fallet kostar den runt 10 kronor flaskan.

Crabbie’s Ginger Beer är betydligt snällare i smaken och jag skulle nog säga så här: den smakar som ginger beer borde smaka, man får massor av ideer om att blanda den med saker, och sen kommer det en liten kick av ingefärshetta som bara talar om var den har sitt ursprung.  Funkar bra för barn också. Amazon, 330 ml flaska, 12 kronor/flaskan.

Ingen av ingefärsölerna är speciellt söt och jag misstänker att rätt många av hembryggarna skulle gilla dem nog att prova på att göra egna, riktiga…

Jag har inte testat/nämnt de sorters Root Beer man ofta hittar här i Sverige, A&W, White Rock samt (ibland) MUG. A&W är den vanligaste, importeras av Gray’s och man hittar den på alla möjliga butiker. A&W har en tillsats av såpträdsextrakt (quillaja saponaria) som ger dem en lite annorlunda smak. Delar problemet med övriga läskvarianterna, sötman är för hög.  White Rock är ett gammalt märke, de har flera växtextraktdrycker i sortimentet, men tyvärr är det nästan bara deras översöta Root Beer som hittar hit, också den via Gray’s. Skulle ni hitta deras Sioux City Root Beer eller Sarsaparilla så köp!
MUG ägs av Pepsi och tillverkas på licens av diverse olika tillverkare runt om i USA. Ok, men inte mer.

För den som vill prova på egen tillverkning är Ginger Beer det lättaste, ingefära, vatten, socker, citron och GBP (eller jäst). Styrkan är lätt att justera, och det är förvånande hur långt en liten bit ingefära räcker. Coopers hembryggning har till och med en färdig ölsats med Ginger Beer för den som vill fega.
För tillverkning av Root Beer är det värre, men både sarsaparill och sassafras finns att beställa online. Det man då vill ha är krossad rot. Pulvriserade sassafrasblad finns att beställa men är bättre som krydda och konsistensgivare i en riktig gumbo. Jag har inte hittat några färdiga bryggsatser för Root Beer, däremot finns riktigt bra extrakt att beställa från andra sidan pölen.

Som kuriosa kan jag berätta att när paketet med växtdelar för min root beer (och gumbo) anlände så var budet på glatt humör och önskade en _riktigt_ trevlig helg och pekade på avsändaren, en firma i Tyskland som via Amazon effektuerade beställningen. När jag öppnade paketet och såg de reklamblad de lagt med så insåg jag varför, företaget hade förutom ”riktiga” kryddor i sortimentet också en hel del utrustning och blandningar som var avsedd för mer eller mindre avancerad rökning, och då pratar vi inte om den sorten som har med matlagning att göra. Sen undrar man ju hur budet visste _det_…

Mitt första projekt var att göra ett extrakt att blanda sommardricka med, så jag lät sarsaparill, sassafras, lakrits, citronskal, apelsinskal, vaniljstång och björkbark (vanlig) dra i alkohol. Sedan sötades det hela upp med ljus melass, färg fick den med lite sockerkulör och sattes på flaska. Fantastiskt god att blanda med kolsyrat vatten, skivad citron/apelsin och is. Nästa projekt blir att faktiskt jäsa en riktig Root Beer.

Sådär. Jag hoppas öl-älskarna stått ut med utvikningen, och att jag gjort någon galning nyfiken nog att prova på en utflykt utanför malt-träsket. Förhoppningsvis har jag lurat någon att till och med prova på att göra egna drycker av ”traditionella växter” som det brukar heta på hippiehemsidorna. Och slutligen, jag lovar att mina utvikningar inom detta ämne kommer att vara få, primärt dricker och pratar vi naturligtvis riktig öl här!