I julhelgen kom en kompis över och hade med sig lite mat och annat att umgås med. Bland sakerna var en flaska Nisse julöl från Slottskällans Bryggeri det vill säga mitt gamla bryggeri. Den hade ett datum för bäst före mars 1999 och då visste jag att den var tappad i slutet av 1998. Det var dessutom på 33 cl och det gjorde vi bara en batch av det året.
Den var rejält dammig och han sa :”Jag lät den ha patinan kvar på flaskan” . Det blev inte av att vi öppnade den och han har fråga mig några gånger om jag gjort det men det blev inte av förrän i går. Jag hade förhoppningen att den inte skulle vara helt platt och inte helt förstörd och döm om min förvåning när den hade ett riktigt ok skumhuvud och dessutom doftade en hel del madeira, inga julkryddor fanns kvar och en svag sötma fanns. Nä jag smakade den blev det ett löjligt leende för den hade självklart oxiderats och åldrats men var helt ok att dricka och dessutom hur klar och fin som helst i färgen. Inget dis, ingen fällning, ren utan någonting som föll ut och hade en lite vattning kropp men massor madeira hård humlighet som inte var otrevlig bara annorlunda och riktigt torr trots den söta doften.
Drygt 21 år gammal lagrad i en garderob. Undrar hur den blivit så dammig men frågade inte 😉
Det visar att vad vi gjorde för så många år sedan var bra produkter med en bra kvalitet, smaken kan man alltid prata om.
Vi hade en bra tapplina, ett bra filter och framför allt riktigt bra personal som gjorde ett grymt jobb.
Jag vet att en del av er som var med på den tiden som följer mig så sug i er, ingen nämnd ingen glömd !
Så summa summarum : Var inte rädd att glömma bort en öl då och då för att se hur den blir av lite lagring
/Jonas H
0 kommentarer