Oktoberfest i München är i dag känd som världens största folkfest, men dess ursprung har mycket lite att göra med de miljontals liter öl som årligen konsumeras på festivalområdet. Vägen dit har varit lång – från en kunglig hästkapplöpning 1810 till dagens gigantiska maskineri av öltält, bryggeritraditioner och historiska undantag.

Hästkapplöpningen: Det glömda fundamentet

Mytbildningen kring Oktoberfest handlar ofta om dryckeshorn och bayerska lagar, men grunden lades helt utan kommersiella öltält. Den 12 oktober 1810 gifte sig den bayerske kronprinsen Ludvig (senare kung Ludvig I) med prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen. För att inkludera allmänheten i det kungliga firandet arrangerades en storslagen hästkapplöpning den 17 oktober på ett stort grönområde strax utanför Münchens stadsportar.

Ängen där loppet ägde rum döptes snabbt till Theresienwiese (Thereses äng) för att hedra den nya prinsessan, vilket är anledningen till att lokalbefolkningen än i dag kallar festivalområdet och festen för Wiesn.

Hästkapplöpningen arrangerades av Andreas Michael Dall’Armi, en medlem i det bayerska nationalgardet, och blev en omedelbar succé. Succén gjorde att folkfesten återkom året därpå, 1811. Under festivalens första decennier var hästkapplöpningen en central del av folkfesten. Det blev en plats där människor från olika samhällsskikt samlades, och de sportsliga framgångarna firades med enkla ölbodar som sattes upp i utkanten av banan.

Efterhand som karuseller, tivolin och massiva öltält tog över ängen under det sena 1800-talet pressades hästsporten gradvis tillbaka. Kapplöpningarna fasades ut under 1900-talet och har återkommit vid särskilda jubileer, exempelvis 2010.

Årtalen som förändrade historien

Oktoberfest har inte firats varje år sedan starten 1810. Genom historien har festivalen ställts in vid flera tillfällen. Genom krig, epidemier och ekonomiska kriser har festivalen ställts in eller förändrats radikalt över två sekel. Här är de mest betydelsefulla årtalen då ingenting var som vanligt:

• 1813: Endast tre år efter starten tvingades München ställa in festivalen för första gången. Orsaken var de härjande Napoleonkrigen, som drog in Bayern i djupa militära konflikter.
• 1854 och 1873: Under dessa två dystra år lamslogs centrala Europa av svåra koleraepidemier. Tusentals människor dog i regionen, och Oktoberfest ställdes in när koleraepidemier drabbade München.
• 1880: Staden München tillät försäljning av öl på Oktoberfest, vilket markerade ett viktigt steg i festivalens utveckling.

• 1895–1898: De små ölbodarna började ersättas av större, tillfälliga ölhallar. De stora bryggerierna började uppföra hallar för omkring 1 500 gäster från 1895, och 1898 byggde krögaren Georg Lang den första riktigt stora festhallen, ”Bierburg”, med plats för omkring 6 000 personer.
• 1908: Schottenhamels festhall blev den första på Oktoberfest med elektriskt ljus, vilket markerade början på en ny era av spektakulär belysning.
• 1923–1924: Tyskland drabbades av en extrem hyperinflation efter första världskriget. Det ekonomiska sammanbrottet gjorde det omöjligt att arrangera festen under dessa år, då en enda öl skulle ha kostat miljarder mark.
• 1946–1948: Efter andra världskriget kunde Oktoberfest ännu inte återupptas i sin traditionella form. I stället arrangerades ett mindre ”Herbstfest” under de tre åren. Först 1949 kunde den ordinarie Oktoberfesten återvända utan större begränsningar.
• 1980: Det mörkaste året i festivalens moderna historia. Den 26 september exploderade en bomb vid huvudentrén. 13 människor dödades och över 200 skadades. Festivalområdet hölls stängt dagen efter attentatet men öppnade sedan igen. En förnyad utredning 2014–2020 slog fast att attentatet var högerextrem terrorism.
• 2020–2021: För första gången i modern tid ställdes festivalen in två år i rad på grund av en global sanitär kris – Covid-19-pandemin.

Traditionerna och ölet på Theresienwiese

En av de mest särpräglade reglerna för den moderna Oktoberfesten är att endast öl från de sex traditionella münchenbryggerierna serveras som Oktoberfestbier: Augustiner, Hacker-Pschorr, Hofbräu, Löwenbräu, Paulaner och Spaten. Ölet måste dessutom uppfylla Münchens och den tyska renhetslagstiftningens krav.

Det finns dock ett fascinerande kapitel i ölets historia på festivalen. 1872 tog det reserverade ölet slut tidigare än väntat. Då introducerades Märzen, ett starkare och dyrare lageröl som senare blev det klassiska Oktoberfestölet.

Ölpalatsen på Theresienwiese: Bryggeriernas tält i siffror

De stora öltälten på Oktoberfest är inga tält i vanlig bemärkelse; de är massiva, tillfälliga trä- och plywoodkonstruktioner som det tar upp till tre månader att bygga. Varje tält drivs i nära samarbete med ett specifikt münchenbryggeri och har sin egen unika atmosfär.

• Paulaner (Paulaner Festzelt): Det största tältet på festivalområdet. Känt för sin gigantiska roterande ölsejdel på taket och en mycket internationell publik.

Kapacitet: cirka 10 900 platser.

• Hofbräu (Hofbräu-Festzelt): Extremt populärt bland utländska turister, särskilt amerikaner och australiensare. Det enda tältet med ett stort ståplatsområde direkt framför scenen.

Kapacitet: cirka 10 000 platser.

• Hacker-Pschorr (Hacker-Festzelt): Kallas för ”Himmel der Bayern” (Bayrarnas himmel) på grund av sitt berömda innertak målat med blå himmel och vita moln. Mycket populärt bland den yngre lokalbefolkningen.

Kapacitet: cirka 9 400 platser.

• Augustiner (Augustiner-Festhalle): Anses vara det mest traditionella och autentiska tältet. Det är det enda tältet som fortfarande serverar allt sitt öl från klassiska, tunga träfat istället för stålcontainrar.

Kapacitet: cirka 8 500 platser.

• Löwenbräu (Löwenbräu-Festzelt): Känns lätt igen på det 37 meter höga tornet med en mekanisk lejonfigur som ryter ”Löwenbräu” med jämna mellanrum. Drar till sig en stor internationell publik och idrottsprofiler.

Kapacitet: cirka 8 500 platser.

• Spaten (Ochsenbraterei): Drivs i samarbete med Spaten-bryggeriet. Tältet är världsberömt för sin kulinariska inriktning där hela oxar grillas på roterande spett inför gästernas ögon.

Kapacitet: cirka 7 500 platser.

Utöver dessa sex giganter finns det ytterligare stora tält – som det anrika Schottenhamel, där Münchens borgmästare varje år slår i kranen i den första tunnan för att officiellt starta festivalen med utropet ”O’zapft is!” (Det är tappat!).

Hippodrom – Oktoberfestens glamorösa scen

Ett tält som hör hemma bland Oktoberfestens mest ikoniska festhallar är Hippodrom. Under många år var det en av festivalens mest exklusiva mötesplatser, särskilt uppskattad av kändisar, artister, företagare och andra prominenta gäster. Till skillnad från de traditionella bryggeritälten fungerade Hippodrom inte bara som en plats för öl och mat, utan också som en social mötesplats där Oktoberfestens mer mondäna sida tog plats.

Tältet hade en särskild koppling till hästar och ridtraditionen – en passande profil för en festival vars historia började med en kunglig hästkapplöpning 1810. Inredningen var elegant och atmosfären mer nattklubbsbetonad än i de klassiska ölhallarna. Det gav Hippodrom en egen karaktär och gjorde tältet till en självklar del av rapporteringen från Wiesn.

Hippodrom drevs av familjen Able och förknippades framför allt med värdparet Sepp och Ferdinand Able. Med plats för omkring 3 400 gäster var tältet betydligt mindre än de största festhallarna. Dess betydelse låg i stället i vilka som samlades där, och under åren blev Hippodrom en återkommande scen för internationella kändisar och andra prominenta gäster.

Efter Oktoberfest 2013 tvingades Hippodrom lämna festivalområdet. Arrangörerna beslutade att inte förnya familjen Ables tillstånd efter en uppmärksammad historia kring biljettförsäljning och andra oegentligheter. Året därpå ersattes tältet av Marstall, ett nytt större festtält med hästtema som drivs av Siegfried Able. Därmed försvann Hippodrom från Wiesn, men inte den typ av kändis- och nöjeskultur som tältet hade blivit förknippat med.

Från kungligheter till Hollywood

Oktoberfest är i dag en internationell scen där bayersk festkultur möter den globala nöjesvärlden. Kändisar, idrottsstjärnor, artister och andra offentliga personer söker sig till Wiesn, och bilder från festivalen sprids långt utanför München. Lederhosen och dirndl har därmed blivit en del av Oktoberfestens internationella image, långt utanför den traditionella bayerska festkulturen.

Kändistraditionen har fortsatt även efter Hippodroms försvinnande. Under senare år har bland andra Hollywoodstjärnan Arnold Schwarzenegger och rapparen Drake synts på Wiesn. Schwarzenegger är något av en återkommande gäst och under Oktoberfest 2025 tog han plats på scenen i Marstall-Festzelt och dirigerade orkestern. Även Heidi Klum, Tom och Bill Kaulitz samt fotbollsprofiler som Michael Ballack har synts bland de välkända ansiktena på festivalområdet.

En annan central mötesplats för internationella gäster är Käfers Wiesn-Schänke. De exklusiva arrangemangen där har under många år lockat både tyska och internationella celebriteter. Bland gästerna har bland andra Ed Westwick, Victoria Swarovski och Jamal Musiala synts.

På så sätt har den roll som Hippodrom en gång spelade delvis flyttat vidare till andra delar av Oktoberfest. Festivalen är fortfarande en folkfest med djupa bayerska traditioner, men också en social scen där lokala seder möter internationell populärkultur. Det är just denna blandning som har gjort Wiesn till ett av världens mest välkända festarrangemang.

Sammanfattning

Oktoberfest har vandrat en lång väg sedan den kungliga hästkapplöpningen 1810. Genom att anpassa sig efter historiens nycker och bygga upp några av världens mest imponerande tillfälliga restaurangstrukturer har festivalen överlevt som en ovärderlig pelare i den bayerska kulturen. Den visar att en folkfest, i sin bästa form, är en levande organism som speglar den tid den verkar i.

Intervju: Marc Rothausen om magin med Oktoberfest

Jag bad Marc Rothausen ge sin syn på Oktoberfest. Han har besökt evenemanget 17 gånger. Marc är Brau- und Malzmeister, grundare av Göteborgs Nya Bryggeri samt drivande av Göteborgs Bryggerimuseum och ölkulturens högborg i staden.

Beskriv magin med Oktoberfest.

– Det är världens största öltillställning. Den pågår i sexton dagar. Den går egentligen inte att jämföra med någonting annat för att det är en magnitud på hela evenemanget som kräver enormt mycket. Oktoberfesten lockar ju sex och en halv miljoner besökare och det går åt ungefär lika många liter öl om man räknar på hur mycket som konsumeras. Man räknar också med att hela evenemanget drar in intäkter som uppgår till en miljard euro. Då är det inte bara vad man säljer på Oktoberfest, utan då är det med hotellen, turisterna och alla som kommer ifrån hela världen för att uppleva det här.

Marc Rothausen om Oktoberfest 1989

– Jag har ju varit på så många olika oktoberfester genom åren så det har ju hänt väldigt mycket och man har ju upplevt enormt mycket glädjande saker. Det starkaste minnet är svårt att direkt komma på, men ett som jag ofta återkommer till i tanken är Oktoberfesten 1989. Då åkte jag ner i en husbil med ett gäng kompisar. Det var inte första gången vi var på Oktoberfest, men något hade hänt just då.

Man hade öppnat gränsen under sommaren 1989, så det dök upp en massa DDR-medborgare som helt plötsligt fick resa ut och de var ju jättenyfikna på att komma till Västtyskland. Det var ju en jättegrej! Vi kom rätt sent till Wiesn så vi fick sitta i garten i ett av tälten och fick ett bord. Intill oss satt ett gäng jämnåriga i kanske tjugo-, tjugofemårsåldern och vi skålade med varandra. Vi tänkte att de är tyskar, och de frågade var vi kom ifrån för de hörde att vi pratade ett annat språk. Så vi sade att vi är från Schweden.

”Och var kommer ni ifrån?” frågade vi.

”Wir sind aus Thüringen.”

Thüringen, tänkte jag, det är ju Östtyskland! ”Ja, vi får åka ut nu. Vi får besöka München!” Det var en stor grej för dem att uppleva det här. Och så frågade de oss:

”Hur har ni fått åka ut, hur har ni kunnat komma hit?”

”Ja, vi har varit här förr. Det är en jättetrevlig ölfestival”, sade jag till dem.

Och de tänkte, jaha, har ni varit här förr? Då går det liksom litegrann upp för dem. För första gången träffar de jämnåriga från utlandet. Ja, vi bor i ett fritt land, sade vi. Han har varit i Australien och hon har pluggat i USA. Så kom det ett gäng brasilianare och jag började prata portugisiska med dem. De satt där, östtyskarna, och tyckte vi var mysko och att det där kan ju inte stämma. Då går ju gardinen upp för dem; hur de har varit instängda bakom en ridå, och så helt plötsligt har vi jämnåriga som har kunnat göra det ena och det andra som de själva bara kunnat drömma om. Vi skålade med varandra, kramade om dem och menade på att ”Vi kommer till Thüringen nästa gång”, ungefär.

Har du några münchentips för münchenbesökaren eller oktoberfestbesökaren?

– Ja, om man är nyfiken på München så ska man inte åka på Oktoberfest, utan då ska man åka när det inte är Oktoberfest. På våren eller tidigt på sommaren är det jättetrevligt i München. Jag kan säga att det är trevligt i München året om, men nackdelen med Oktoberfest är att det är så väldigt hajpat prismässigt. Hotellen är dubbelt så dyra. Det är sådant tryck på allting så att det blir lite krångligare och lite besvärligare att ta sig dit. Men ska man bara se staden München så finns ju ölhallarna året om, och ölträdgårdarna finns. Att uppleva München behöver man inte göra under Oktoberfest. Visst, Oktoberfest ska man uppleva åtminstone en gång.

Har du tips på något ölställe man bör besöka?

– Ja, ett givet besök är ju naturligtvis Hofbräuhaus. Det är ju… ja, alltså turistfälla är ju löjligt att säga egentligen för att alla ska ju ändå besöka Hofbräuhaus. Men det är ju inte den enda ölhallen utan man kan gå bort till Augustiner-Keller som ligger borta vid järnvägsstationen, där bryggeriet ligger. Det finns en Augustiner även inne i centrala München på Neuhauser Straße – en jättefin ölhall. Det finns ju ölhallar runtom i stan men Hofbräuhaus har ändå en speciell prägel och det är ett fantastiskt hus och så där.

Och ölträdgårdarna runtom i München, om man är där på våren eller sommaren, är jättetrevliga ställen. Man kan ta sig till Hirschgarten (största ölträdgården i München) eller åka ut till Perlach och Forschungsbrauerei till exempel.

Kan du berätta lite om hur och när Oktoberfestölet gick från mörkt till ljust?

– Ja, original-münchneröl var ju mörk lageröl. Det var ju innan man kunde klara av att få fram den ljusa malten. Traditionell Münchner är ju mörk, och därför kallar man i München de ljusa ölen för Helles. Dessa kom ju successivt i slutet på 1800-talet, i början på 1900-talet. Då ökade det ljusa ölet i popularitet. Det traditionella var det mörka och det finns än i dag original münchneröl som är riktigt mörka i färgen och ganska fylliga och stabila.

På Oktoberfesten när det begav sig, då var det bara sådant öl som serverades. Nu har ju det ljusa ölet en dominans på alla håll i världen. Det är ju preferensen hos de flesta öldrickare så det är klart, det är ju lättast att sälja. Men i öltälten har de alltid en Dunkel, det går att få det mörka münchnerölet även om det kommer på flaska. Men någon gång i början av 1900-talet tar det ljusa ölet över mer och mer. Och Weizen, jag menar, du får en Weizen i en Maß. Inte ett optimalt glas för Weizen, men de vill ju sälja Maß och så finns det ju alkoholfritt.

Så att, sex olika ölmärken, fyra olika sorter. Tjugofyra öl på världens största ölfestival. Det var några amerikanare som åkte till München, som tänkte ”Världens största ölfestival!” och de trodde ju att de skulle gå omkring i tälten där och dricka fingerborgar och välja bland tusentals öl. De var ju djupt besvikna, haha, de hade missuppfattat alltihop!

Oktoberfest är ju så mycket mer än att dricka öl. Bara att vara i öltälten, stora orkestrar spelar och det skapas en enorm ”stimmung”! Nu kommer jag till något som jag kanske uppskattar mest av allt: Det är en internationell tillställning. De flesta besökare som kommer till München, de kommer ifrån Bayern. Det är münchenbor, bayrare, och så är det internationella besökare från hela världen. Japaner, kineser, sydamerikaner, jänkare, européer. Det dräller av engelsmän! Jag har ju träffat gäng av engelsmän som har besökt Oktoberfest tjugo gånger i rad. De älskar det! Skottar i kiltar kommer dit. Fantastiskt häftigt! Kan man lite språk och tycker det är kul att prata med folk, då är det ju fantastiskt kul att bara flänga runt och träffa folk.

Jag har ett tips förresten. I och med att hotellen börjat ta så jäkla stora överpriser i München, så har jag börjat titta på arrangören Rolfs Flyg & Buss. De ordnar flighter ner och då bokar de hotell, plus att de bokar sittningar i tälten. Du köper alltså ett paket. Det är inte gratis men slutsumman blir mycket lägre än om du fixar allt privat, på egen hand.

När vi började åka till München för länge sedan, då var det så billigt. En halv liter fatöl kostade 50 kr i Sverige på den tiden. Då fick vi en Maß i München för 32 kr. Med vår studentekonomi så svingade vi Maßar så det stod härliga till! I dag kostar en Maß runt 170 kr.

”O’zapft is!”

Rick Gordon Lindqvist