Äntligen har jag fått åka till Brewskival, ölfestivalen som jag tidigare bara fått höra gott om från alla jag mött som varit där. Och jag förstår dem, det är verkligen en speciell festival.

Jag älskar ölfestivaler, ölmässor och olika ölevent. Att uppleva öl ihop med vänner, främlingar och nyfunna vänner, få prata med bryggerierna om ölen och prova olika och kanske nya sorter är ju bland de bästa med ölnörderiet. Men jag kan inte sticka under stolen att jag även varit otroligt frustrerad under flertalet mässor. Att det varit trångt, få platser att sitta för att njuta av ölen, att det varit gäng av bröliga svensexor, folk som puttas och det går inte att prata med bryggerierna för det antingen varit för hög volym så man inte hör varandra eller att det är långa köer och man blir stressad. Lägg därtill på att jag är kvinna i ett mansdominerat intresse med allt vad det innebär så är det alltid lite av en gamble att åka på nya ölevent.

Så hur var Brewskival och vad gör att de sticker ut från andra ölevent?

Först och främst så är det utomhus, vilket få ölfestivaler är i Sverige av naturliga skäl. Det gjorde att det fanns stor yta, fanns massor av tält att sitta och umgås i och ljudnivån inte blev lika hög som i en mässhall. Visst, det regnade stundvis en av dagarna och det gjorde att vi fick kramas lite extra under tälten, men det var fortfarande okej med plats.

I år räknade jag att det var 116 bryggerier på plats och med det över 500 olika öl. Jag provade ett 40-tal olika öl och kämpade för att inte hålla på med Untappd, utan istället vara i nuet och njuta, vilket jag verkligen rekommenderar.

Självklart var det många bryggerier som stack ut, exempelvis var Monkish, Goose Island och Finback från USA där, Minoh och Uchu från Japan och Coolhead från Finland där. En full lista med alla bryggerier hittar ni här.

Jag tog även tillfället i akt att prata lite extra med Phõjala, det estländska bryggeriet som vi ser allt mer av i Sverige. De berättade hur kul de tycker det är att de kommit in på Systembolaget och svenskarna verkar gilla deras öl. De har funnits sedan 2011 och jag associerar dem med riktigt goda och välbalanserade stouts, men där blir jag rättad. ”Många säger att vi mest gör stouts, men jag skulle vilja säga att ”mörk öl” generellt är vår starka sida. Vår första öl vi bryggde var en imperial porter och den brygger vi fortfarande idag och det är det vi tycker är roligast att brygga. Vi gör även en mer kommersiell lager hemma i Estland som är populär där, men den marknaden är inte så stor med ett land på dryga miljonen” Svarar dem och berättar hur de, som många andra bryggerier, även vill komma in på den kinesiska marknaden där ölintresset växer. Vi pratar vidare om burk-trenden, där vi nu ser att klassiker som Rodenbach och Chimay sakta går från flaska till burk och ställer frågan om de tror att burkar är framtiden. ”Det är inte framtiden, det är nutid och den trenden är redan här skulle jag säga, öl håller sig så mycket bättre på burk än flaska, de släpper inte in ljus eller luft och nu börjar även konsumenterna förstå att det är det bästa valet för att få bra öl som håller” svarar dem. Jag får testa deras Zeit, en 12% BA wheatwine lagrad på porter fat och blir positivt överraskad, riktigt bra och framför allt spännande öl!

Bryggeri: Duckpond Brewering Co
Namn: Darkwing De Luxe
Typ av öl: 9% Fruited sour
Beskrivning: En bomb av smak och är verkligen vad namnet berättar, en de luxe variant av deras klassiska Darkwing som är en suris favorit. Här hittar vi vanilj och röda bär i en härlig syrlig kombo.

Bryggeri: Dugges
Namn: Butterscotch
Typ av öl: 13,9% Imperial Stout
Beskrivning: Även här hör vi på namnet vad som väntar, en karamellig, riktigt len och fyllig imperial stout som fyller hela munnen med smak. Härlig balans av sötma och bitterhet som jag mer än gärna dricker igen.

Bryggeri: Common Dialect Beerworks
Namn: Prickley Pear Margarita
Typ av öl: 5% Gose
Beskrivning: Här har vi en spännande kombination som funkar bra som gose, med salt, lime och päron som är riktigt fräsh. Väldigt uppfriskande!

Jag uppskattar även att man får ett eget provningsglas som man har med sig och alla vattenstationer att skölja av dem mellan ölen. Vet flertalet mässor man varit på där det blir brist på glas, så det kommer glas direkt från diskmaskinen som är riktigt varma eller ännu värre – plastglas! Dock hade årets glas ingen fot, väldigt snyggt, men inte så praktiskt om man exempelvis vill hålla ölen kall.

Det jag vill avsluta med att skriva är att jag önskar att jag kunde tvinga alla projektledare för ölmässor att åka på studiebesök till Brewskival, så vi kan få fler ölevent runt om i Sverige med samma stämning.