Årets mässa började för mig med en gurköl, Cucumber blessing från Millhouse Brewing. En ganska tunn upplevelse med mycket smak av färsk gurka. Färgen gick i en riktigt genomskinlig ljusgul ton. En riktigt bra törstsläckare en varm dag, men så här i småkalla september kändes den lite tam. Dock bra för sin sort.

Nästa öl blev New Belgium Citadel, smaksatt med tangering. Tangerinsmaken var tydlig och förstärktes med tydliga gröna humletoner. Färgen var klart solgul. En rolig öl att ha provat, men ingenting jag skulle dricka mängder av.

För att prova något helt annat blev det en Big Bad Baptista. Vackert mörkbrun och med en tydlig doft av kokos och tydlig maltsötma. För den som tycker om sötare öler är denna helt i linje med önskemålen, för mig var den på gränsen till för söt.

Hos Värmdö Bryggeri blev det flera goda öl. De har ett gäng olika öl bryggda med frukt som är riktigt snygga. Ludvig Brydolf tog sig tid att visa och berätta. Det var Hefeweisen Lemon twist, Fil the Lingonberry syrad med fjällfil och lingon och en session IPA smaksatt med fläder och lime. Goda alla tre med tydlig syrlighet och välbalanserad humle. Förutom de fruktigare ölerna har de även en Pale ale, Ingarö Pale ale, med tydlig brödighet, fin beska och som helt enkelt är en bra ale. Jag hade ingen chans att prova den till mat, men blev tipsad om att dricka den till exempelvis hamburgare eller köttbullar. Fin färg och bryggd med både ljus malt och karamellmalt samt humlen Galaxy. Vidare hade de en lager av tjeckiskt snitt som inte skämdes för sig och säkert är fin till husmanskost. Sist av allt provade jag deras Lussebulle imperial stout som doftade saffran lång väg. Mörkt brun åt det svarta hållet och med härlig smak av russin i rom, saffran och malt. Ludvig visade även en ekologisk och alkoholfri ginger beer, Getholmen Ginger beer, som föll mig väl i smaken. Jag gillar dels att kunna få tag i bra alkoholfria alternativ och dels är jag väldigt svag för ingefära. Den här var fräsch och inte sötad annat än med den restsötma som blir från malten. En höjdare.

Nästa stopp blev Klackabacken som även de var pratsamma och gärna berättade om sina öl. Jag träffade dem senast i våras då de ställde ut på Mat, Malt och Destillat. Sedan dess hade de tagit fram ett par nya skapelser. Collab var smaksatt med koriander och citrus och var riktigt fräsch med en syra som drog ihop munnen ordentligt. Det märks att många ger sig på att brygga sura öler nu. Sen blev det deras pilsner som är kravmärkt och den smakade som en pilsner bör. Deras Cirkus APA hade tydliga grapefrukttoner och en bra och humlig beska. Jag brukar inte vara så väldigt förtjust i IPA och ännu mer sällan i dubbel IPA, men deras dubbel IPA var en riktig höjdare. Fruktig och besk utan att beskan sätter sig långt bak i svalget och vill upp och ut igen. Kanongod i mitt tycke. Avslutade med en Djungelberliner som både doftade och smakade passionsfrukt lång väg. Rolig och somrig!

Jag pratade en stund med killarna på Sweet Water som är ett bryggeri från den amerikanska södern. Tappar och etiketter hade fisktema, men som tur var smakade ölen allt annat än fisk. Mycket grön och frisk humle och i övrigt rätt typiska, lite kralliga amerikanska öl. Tanken på Sierra Nevada var t ex inte långt borta. De ska precis slå sig in på den internationella marknaden och lanserade i flera länder nu under hösten, men har bryggt öl länge i USA.

Drällde sen förbi Gotlands bryggeri och provade ett par av deras provbrygder. Berliner Weissen var syrlig och snygg, Craft lagern var en bra lager, ljus och god men det var Bock som tog priset. Brända toner, välavvägd beska mot malten och helt enkelt riktigt god.

Det är sällan som jag brukar stanna till hos de riktigt stora bryggerierna så jag överraskade mig själv när jag stannade till hos Bryggmästarens, Åbros premium märke. Deras öl är kanske inte den som sticker ut, men den är banne mig bra inom sitt segment.

Avslutade dagen med en liten skatt från Omnipollo och Buxton; en Maple Truffel Ice Cream Waffle. Ja, den var söt och svart och nästan trögflytande. Underbara chokladtoner och en tydlig lönnsirapskaraktär. Som godis eller en bra efterrätt. I samma genre blev det även Omnipollos NOA Pecan mud hazelnut cupcake. Även den som en helt fantastisk efterrätt med både pekan- och hasselnöt i både doft och smak. Hoppas på att kunna lägga tassarna på ett par av dessa framöver.

Själva mässan var väldigt mycket som den brukar vara. Jag var tyvärr där på lördagen, men då det inte var så mycket folk förrän framåt 16 så hade utställarna gott om tid att hinna prata och berätta vilket var en trevlig överraskning för mig, men lite ovanligt för den tiden på dagen för hur mässan brukar vara. Att tilläggas kan också att flera av de större bryggerierna som t ex Nils Oscar och Jämtlands inte var där med egna montrar. Om detta är början på ett trendbrott återstår att se.