Mariestads – Den Stora Smakresan: Inlandsbanan

av | Nov 21, 2016 | Mat & Dryck | 0 Kommentarer

Mariestads – Den Stora Smakresan: Inlandsbanan

av | Nov 21, 2016 | Mat & Dryck

Samtliga bilder: Karl Börjeson

Onsdagen den 16/11 var det dags igen, Mariestads Bryggeri bjöd in till Den Stora Smakresan/Beermakers Dinner, med instruktion att vara vi Kajplats 6 vid nybrokaj klockan 17.

Klockan närmade sig 17 och folk samlades, klockan passerade 17 och vi började bli lite fundersamma när beskedet kom att vi skulle ta en kort promenad till väntande ångbåten S/S Frithiof vid ångbåtsbryggan. Det lät lovande och det var en ganska uppspelt samling som embarkerade båten. Efter att ha lagt ut fick vi avnjuta Mariestads alkoholfria julöl och sotad öringbuk medan smakresan fortsatte mot kolskjulet ute på Kastellholmen.

Väl framme välkomnades vi av doften av glödande kol i arbete, där en smed jobbade hårt vid en ässja och vi fick ett kort introduktionstal för att få oss att placera smakresan i den tidiga industrialismens Sverige där järnvägarna börjat byggas för att knyta ihop landet, och där ölet precis övergått från en allmän törstsläckare till att bli ett njutningsmedel på de många vattenhål som bildades när små gårdssamhällen växte upp till knutpunkter längs med järnvägens sträckning, och att Mariestads Bryggeri grundades ungefär vid den här tidpunkten. Det var alltså helt klart att smakresan under kvällen skulle ske i ångans och järnvägens anda.

Väl på plats och till bords fick vi mat, dryck och kultur under gemytliga former. Det berättades från årets smakresa som gjordes med ånglok (och vagnar) längs med inlandsbanan och Chefsbryggmästare Rickard Bengtsson och Årets Kock Thomas Sjögren presenterade den mat och dryck de tillsammans tagit fram.
Först ut under sittningen var en veteöl serverad till syrad hälleflundra med chili, citrus och puffad vetesurdeg. Fantastiskt gott, där veteölen med tydlig ton av skumbanan och inslag av nejlika gifte sig fint med syran i maten. Enligt uppgift kan det hända att den här veteölen dyker upp i handeln, så håll ett öga öppet!

Inför nästa kombination fick vi av Rickard veta att drycken skulle bli Mariestads Export, men i en variant han tycker är mycket godare, nämligen direkt och ofiltrerad från lagertankarna. Thomas berättade hur han parat drycken med lite sälta i form av gulbetor med lagrad matjessill, rostade vallmofrön och smör.

En personlig bekännelse: jag kommer att beställa en låda av den där exporten, för även om den filtrerade varianten inte berör mig så mycket måste jag ge Rickard rätt, den ofiltrerade har en större smakbild och en mycket mer tillfredsställande känsla. Finns dels ute på lokal och att beställa med varunummer 88710, kollikrav 24 flaskor. Den har ca 2 månader kortare hållbarhet än den filtrerade.
Matjessillen var också på samma sätt en ögonöppnare, jag har alltid varit skeptisk till matjessill, men den fisk jag hade på tallriken fick mig att ändra åsikt.

Thomas hade berättat hur han siktat på lite av ett Norrlandstema, dels för att han kommer norrifrån, men också för att han vill lyfta de fina råvaror vi har i det svenska kulturarvet vilket blev tydligt under de efterföljande rätterna.

Vi fick också en ordentlig och detaljerad redogörelse för hur järnvägen kom till i Sverige av Henrik Reuterdahl, trafikchef vid Sveriges Järnvägsmuseum. Mycket underhållande och lärorikt!

Kombination fyra var återigen en utvecklingsbrygd, en steambier serverad till hackad älg med rostat bovete, syltade rovor och emulsion på lökblast, budrat med sot av gul lök. Ölen, en varmjäst lager var rund och fin, kombinationen av älg, rovor och bovete var fantastisk och min personliga favorit under kvällen. Det magra älgköttet med en nästan söt smak i kombination med de sötsura rovorna gjorde saker med mina smaklökar som jag inte trodde var möjligt.

Kvällens höjdpunkt var sedan Kolsvart inlandspilsner, en schwarzbier på 4.8% där det var svårt att inte få intrycket att chefsbryggare Rickard är lite svag för öltypen, speciellt med tanke på den inlevelse han visade när han skulle berätta om den. Med denna dryck serverades fjällripa med stekt jordärtskocka, rostad vitlök och lakrits. Smakmässigt en mycket bra kombination och jag kan föreställa mig att denna dryck till andra vildfåglar eller anka skulle ge samma smakupplevelse. Drycken då? Jo, det är kul att se en så mörk öl visa sig smaka som en lager, men med inslag av rostad malt. Riktigt bra.

Efter den här kavalkaden av smaker och dofter serverades en efterrätt med förra årets öl, Strong Ale med mjuk mandelkubb, hjortron och färskost. Mandelkubben kändes igen från min barndom norröver i landet och jag håller med Thomas om att den förtjänar att göra återtåg i matlagningen. I den här formen, med en stark och smakrik öl fungerade det alldeles ypperligt.
Så, hur känner jag nu några dagar efteråt för Mariestads Bryggeri? Nyvunnen respekt, deras chefsbryggare har en mycket bestämt uppfattning om hur ölen ska smaka och även om jag ibland skojar om att ”all deras öl smakar Mariestad” så är det en kvalitetsstämpel oavsett vad man tycker om ölen. Citat från middagen – ”många frågar när Mariestad kommer att göra en IPA, och där kan jag svara – aldrig!” visar att rodret sitter i starka och bestämda nypor. Det är därför extra kul med den här smakresan eftersom man där jagar ut Rickard lite ur sin komfortzon och ger honom i uppdrag att brygga olika typer av öl. De blir naturligtvis gjorda med hans bild på hur en öl ska vara, men i årets tappning blev det många riktigt trevliga resultat.
Kvällens bästa: Ledsen Rickard, men jag måste sätta veteölen här, och kommer den i butik lovar jag att prova och skriva om den. Den var fantastisk! Den prickade in alla mina preferenser, tätt följd av svart inlandspilsner, med alla rätt där med, lättdrucken och med en dröjande lätt beska och ton av rostad malt. I matväg var det definitivt den hackade älgen, följt av matjessillen. Min fru kommer att ha riktigt kul åt detta eftersom hon vet hur jag kunnat åbäka mig för att slippa både biff tartar och matjessill tidigare.
Kvällens överraskning: Mariestads Export ofiltrerad och den alkoholfria julölen. Den första eftersom den for rätt i ansiktet på många av mina cementerade åsikter om just den ölen, men den filtrerade. Den andra eftersom det var en riktigt god julöl, aningen tunn som många av de alkoholfria ölerna är, men brödig och vörtig utan att dra iväg och bli sötsliskig. Den kommer definitivt att finnas med på chaufförsbrickan till julbordet här hemma.

När jag åkte hem efter kvällen kom jag på mig själv med att se fram mot nästa avsnitt av smakresan och att undra vad de då kommer att hitta på. Konceptet fungerar utmärkt för bryggeriet och när man som jag spontant reagerar med att ”den där ölen måste ni börja göra” så tycker jag att de lyckats bra.

Många tack för en mycket trevlig tillställning, fantastisk mat och dryck och att få se resultat och vad som rör sig i huvudet på bryggare och kock när de får möjlighet att ta ut svängarna lite.

/Jonas F

Det finns lite film från årets resa också, och det är ju bara att konstatera att det blir väldigt trevliga reklamfilmer av upplevelserna också.

Liknande Inlägg
Filter by
Post Page
Mat & Dryck Systembolaget
Sort by

Mariestads Ostindien Strong Ale

2016-04-20 07:00:32
jonas-f

10

25 Shares
Share18
Tweet2
Share5
+1
Pin
Share
Pilsner.nu