En brown ale från Nils Oscar på 4,6 procent. Oxå en av de produkter som släpptes på Systembolagets tillfälliga sortiment den 1 September. Har väl om jag ska vara ärlig att NO produkterna jag provat på sistone varit sådär förutom Harwest Ale som jag gillade.

När man öppnar flaskan så sprider det sig omedelbart en doft av gräs och blommor runt flaskan. Jag häller upp den och konstaterar att den har en mycket vacker mörkt rubinröd färg som det nästan gnistrar om. Skummet är mycket fast, småbubbligt och fint. Doften är mycket stor med fantastiska inslag av blommor, gräs, knäck, smörkola och malt. Oj, hoppas att smaken matchar upp detta minns jag att jag tänkte. När jag sedan tar en klunk och låter den gå runt i munnen inser jag att det är en mycket balanserad produkt. Den är inte alls så aggressiv man kan tro utifrån doften utan fantastiskt mild och rund i sin smak med inslag av knäck, smörkola, sommaräng med lila blommor (fråga inte) och ett lite stänk citrus. Den kunde kanske haft en lite större kropp men då hade de troligen fått gå upp till ca 5,5 i procent. Så detta är mycket bra.

Jag är kär igen. Dessvärre är jag ju tämligen otrogen när det gäller öl, så man vet aldrig hur länge det varar. Men just nu är detta en favorit.

Dagarna blir kortare och kortare. Solen värmer lite fortfarande men inte som för en månad sedan. Man börjar fundera på att göra grytor och mustiga sopper till middag. Jupp, hösten börjar närma sig och med den höstprodukterna på systembolaget. En från de stora är Falcons Höstlager från Carlsberg.

När man öppnar flaskan och häller upp ölen i den så har den en orangebrun färg med ett smutsvitt skum. Doften är liten med drag av malt och brödighet samt sötma och en liten karamelldoft. Smaken är mycket liten med vissa drag av brändmalt, knäckebröd, metallisk beska och en avslutande smak av sur disktrasa.Den här kommer nog att sälja massor eftersom den inte smakar något.

När jag jobbade på Prippen sa man alltid : ”Drick en Spendrup så är det ingen risk att du kommer hem och luktar öl”….. skulle i detta fall vilja byta ut Spendrup mot Falcon Höstlager.

Så har det då hänt. Jag ska tillbaka in i lejonkulan igen. Har ju varit ifrån den ett tag. Har iofs suttit i Stallhagens Bryggeris styrelse några år men nu ska jag in i driften på olika sätt på Slottskällans Bryggeri på timme igen. Det är alltså inte en heltidstjänst utan kanske 25% eller så.  Detta innebär såklart att jag per omgående slutar att recensera Slottskällans produkter och allt som görs där, på samma sätt som jag aldrig skrev om Stallhagen när jag var där.

ölen är vackert gyllen gul med ett massivt, småbubbligt vitt skum på toppen. Dofterna är små men med drag av maltsötma, vetebröd, citrusfrukt och en lätt gräsig avslutning.  Smaken är lätt och lite jolmig med drag av knäckebröd, knäck, vetebröd, maltsötma och avslutas med en lätt enkel humlebeska.

En öl att dricka i mängder när det är varmt ute, det vill säga en perfekt sommaröl får många. Den är balanserad men relativt enkel och lätt, men välgjord.

Kul men så är det en öl full med Nya Zealand oxå

Resultaten finns här –> Länk

11784	XX-Bitter	Belgien	330ml	24.90
11761	Traquair	Storbritannien	330ml	39.90
11739	The Maharaja Imperial IPA	USA	650ml	78.80
11757	Seventeen Dry-Hopped Black Lager	USA	650ml	79.20
11758	Innis & Gunn Highland Cask	Storbritannien	330ml	26.90

När man öppnar flaskan så sprider sig doften av vanilj, eller i alla fall något som borde dofta vanilj. Ja ni kan redan nu förstå vad jag tycker och tänker. Skummet är ljust cappuccinofärgat och kompakt och ligger fint kvar på ölen som denna gång är nattsvart.  Doften från ölen är dominerad av vanilj. Sån där vanilj som det luktar om skum-tomtar och annat man köper på överskottsbolaget i maj. Det finns oxå mycket trevliga drag av  kaffe, kakao, bränt socker och kryddpeppar(!). Ja kryddpeppar. Smaken är mycket lättare än vad jag trodde och domineras av vanilj, bränd svartmalt, drag av kaffe och en konstig sötsliskig eftersmak dessvärre. Den innehåller oxå en massa kolsyra inser jag när jag kör runt den i munnen som genast fylls av ett kraftigt mousse.

Jag har gillat det som kommer från S:t Eriks tidigare men den här känns inte bra. Jag har inget emot vaniljsmakande öl, lång ifrån, men den här känns konstlad. Det är en sötsliskig vanilj där sötman dominerar före vaniljen. Detta är en uppfattning av mig om ölen. Det är mycket möjligt att folk som gillar lite sötare saker kanske går igång totalt på denna. Jag tycker i alla fall dessvärre inte att den håller ihop. Synd för det är en bra produkt i botten.

Intressant. Verkar som om det blir en stor serie på detta varumärke från Galateas sida.

Den som törstar får kanske smaka.

Formateringen suger i iExplorer – Använd Firefox

Brouwerij Westvleteren (Sint-Sixtusabdij van Westvleteren) är ett av de 7 Trappistkloster som finns kvar i Världen som just nu fortfarande producerar öl. 6 av dem ligger i Belgien och ett i Holland. Läs gärna mer om Trappistöl på till exempel  wikipedia.

Westvleteren Blond : Denna guldgula Belgiska Pale Ale på 5,8 procent blev den första jag provade. Skummet är fast och fint och ligger länge. Doften är lite stickande med klara jästtoner och drag lite aprikos. Finns även lite jordtoner i den. Smaken är trevlig med massor av jästsmak och klara drag av en gräsig humlearom samt drag av citrus och en liten trevlig sötma.

Westvleteren 8 : Som god två kom denna mörkbruna Dubbel på 8,o procent. När jag öppnade den var den kraftigt överkarbonerad och jag tror jag förlorade säkert mellan 1/3 och 1/2 flaskan i en kraftig kaskad rakt upp. När det lagt sig kunde jag konstatera att det var ett trött skum trots att det fanns kolsyra kvar i ölen. Dofterna var klara av karamell, frukt, jäst och mörkt socker. Smaken dominerades av mörkt socker, frukt, brödig maltighet och lite russin.

Westvleteren 12: Den tredje var det som anses som den bästa av de tre. Skummet var fast, fint och långt pådenna mörkt rödbruna Quadruppel på 10,2 procent. Dofter som fikon, torkade frukter, russin och mörkt socker. Smakerna dominerades av en liten stickig alkoholsötma, fikon, torkade frukter och russinsötma.

Sammanfattning : Alla tre var unga det märktes. Jag har druckit dem tidigare men då var det mer lagrade produkter. Jag har lagt ett antal på en hylla i mitt förråd och skall testa med jämna mellanrum tänkte jag och återkommer med utvecklingen på dem. Blev faktiskt lite besviken om jag ska vara ärlig eftersom man förväntat sig mer, men det är ju fortfarande fantastiska produkter.

När man häller upp den sprider sig en doft av maltig julmust i köket. Färgen är svart. Jag skrev att Galateas Dubh var svart som synden. Jag står för det men i så fall är denna svart som en extra stor synd eller den svenska synden kanske Skummet är vackert chokladmousse färgat och lägger sig snyggt på toppen. Dofterna bara bombar upp med dofter som julmust, sälta, soja, knäck, plommon, röda bär, salmiak, kakao och faktiskt en liten liten rökighet. Oj, man blir helt ställd och lycklig. Och tanken slår mig igen: ”kan smaken vara så bra som doften, och bära upp den?” När man för glaset till munnen och igen känner dofterna slå emot en och samtidigt tar en sipp av ölen och låter den skvalpa runt länge i mun hålan känner man smakerna av kakao, soja, en lätt snygg maltsötma, bränt socker och brända kaffetoner. När man sedan sväljer den fulländas det med en enkel, snygg lång beska som är så lång och trevlig och så gott som helt utan alkoholtoner. Jag satt och funderade på om den skulle på full pott i smaken eftersom den är lite för salt i min smak. Jag tog ett par klunkar till och konstaterade att sältan är så trevlig att den inte stör i den totalt balanserade och homogena produkt detta blivit.

Nu kom det där flinet igen på läpparna. Jag sitter och förundras över den igen, precis som på provningen, fast med den skillnaden att nu har jag en hel flaska för mig själv.  Ja, den var som jag mindes den från dess, och för att citera en som var med : ”Detta är årets ölupplevelse, oavsett vad jag kommer att dricka mer i år”. Jag vill inte gå så långt utan hoppas att kunna dricka mer totalupplevelser i år.

 Många kanske tycker att:” ja ja han ger full pott till något han varit med och tagit fram.” Visst, tro det om ni vill men ack så fel ni har. Läs lite mer i mina inlägg så inser ni att jag inte är på det sättet och att den integritet jag har gentemot mig själv och er är stor mycket stor.

 Är denna öl fulländad då ? Nja jag kan faktisk komma på en nackdel med den, och det är att den inte finns att få tag på. Det är riktigt riktigt illa med tanke på hur bra den är.  Dock kan jag locka med att om man är med i min facebook-grupp framåt kanske en rolig överraskning kan dyka upp.

När man häller upp denna svenska ekologiska pale ale så bildas det ett trevligt smutsvitt skum som lägger sig som ett massivt täcke ovan på en roströd öl med hög lyster. Doften är mycket trevlig med drag av plommon, karamell, maltsötma, lite brända toner och ett lätt inslag av surkörsbär. Smakmässigt är den snygg med bra balans och drag av knäckebröd och en enkel snygg beska som är lätt metallisk på slutet. En enkel snygg balaserad ale från Oceanbryggeriet. Hoppas att det kommer fler från dem till mina breddgrader.

Jag har i många år tyckt att NO gör bra produkter men som i dagens utbud av småbryggerier i sverige ibland kan te sig lite tråkiga. Harvest Ale måste jag dock säga är en riktigt trevlig liten sak. Relativt välbalanserad och med en trevlig doft och beska. Kan dock te sig lite klen i kroppen men till mat fungerar den mycket bra.

Den har en mörk roströd färg med ett snyggt men relativt kort skum som lämnar vackra gardiner på glasväggarna. Doften är lätt och trevlig med drag av knäck, kola, gräs uppblandat med röda ängsblommor, lite maltsötma och en lätt syrlighet.  Smakmässigt har den mycket trevliga drag av maltsötma, knäck och en torr gräsighet. Den är lite tunn i kroppen dessvärre tycker jag och sedan kommer en torr lätt metallisk efterbeska som ligger kvar länge.

Jag tycker att detta helt klart är en öl att prova. Jag kommer att införskaffa några till att ha som kvällsöl

Detta är en produkt som är svart i färgen. Svart som synden. Med ett ljust chokladfärgat skum som har bra livslängd för att vara en fatlagrad produkt. Doften som kommer ur glaset är helt fantastisk. Det fullkomligen bubblar av kaffe, choklad, tångsälta, vanilj, kaffe och marsipan ur den. Jag har aldrig känt dessa dofter samtidigt ur en öl tidigare måste jag säga. När man sedan låter ölen snurra runt i glaset och för det till munnen för att ta en sipp så känner man munnen fyllas upp av en sälta som är kraftig men som balanseras upp av smaker av salmiak, vanilj, alkoholsötma, kakao och kaffe. Den har en kropp som är lite mindre än vad jag trodde men så trevlig och lättdrucken att man blir rädd. Efteråt sitter man med en lång trevlig kaffebeska i munnen och ett fånigt flin på läpparna.

Jag brukar vara tveksam till whiskyfatlagradöl som tex Innis & Gunn som jag tycker är jolmig, men detta är något helt annat.

Jessica och Urban har här tagit fram något som jag verkligen hoppas att de gör om. Det finns bara två pallar tydligen och jag vet inte hur den ska säljas, men jag hoppas att alla får smaka den för detta är det bästa på länge.

Den har ett fint offwhite trevligt skum som lägger sig som ett dekorativt och tätslutande lock på en mycket vacker kopparrödskimrande öl. Dofterna som fyller näsan och resten av rummet är en fantastiskt stor och trevlig gräsdoft som blandas med dofterna av grapefrukt och en lätt nervissnad äng. Efter ett tag slår även maltsötma, lite knäckighet och en lätt doft av surkörsbär igenom, och man vill inget hellre än ta en stor klunk för att se om smaken kan stå upp mot denna doft. När man sedan smakar ölen och låter den virvla runt i munhålan för att sedan sväljas ner i ett törstande svalg, så känner man smakerna av grapen som blandas med maltsötman och en tydlig humlebeska som ligger på en mycket trevlig och balanserad nivå. Den ligger kvar länge och man känner sig tillfreds med dofterna och smakerna  i näsa, mun och hals.

Låter jag nöjd och tillfreds ? Ja det är jag. Den är mycket bra men inte fulländad. Den är lite för klen i kroppen precis innan man sväljer den tycker jag, annars är den det trevligaste och roligaste mörka lagern på länge skulle jag vilja säga. Jag gillar som ni vet humle, men bara i balanserade produkter. Det här är en sådan. Ställ er i kö, för den här kommer att sälja är jag övertygad om.

Anders, Urban, Peter mfl på Bryggeriet, bra jobbat !!!

Det är jätteroligt med den trenden vi har i Sverige med att det kommer fler och fler mikro och gårdsbryggerier. Jag hade förmånen att få flaskor av alla sorter som Stockeboda har på Systembolaget i Simrishamn av en god vän som frivilligt (ja nästan i alla fall) köpte det åt mig i början på sommaren.  De säger själva att de är de första gårdsbryggeriet i sverige och startade 2008. De köpte då det gamla bryggverket och tillbehör från Harrys i Örebro, och den första bryggden gjordes i oktober 2009.

Jag är ledsen men det här är inte bra på något sätt dessvärre. Det finns så pass mycket felsmaker i alla produkter att jag valt att klassa alla som defekta. De måste ha något stort problem i sin produktionslokal, gissningsvis tapplinan. Om produkterna i sig kan jag säga att IPA var den som smakade minst illa och att deras äppel-wit hade helt klara drag av tvål. Jag tycker att det är meningslöst att lägga ut synpunkter på olika eftersom de med största sannolikhet inte var i närheten av hur de ska vara. Synd att det står sådana produkter på systembolaget bara.

Sierra Nevada Brewing

Den kommer att marknadsföras under namnet Ovila och de räknar med att den första av tre olika ska komma i mars 2011.

Första produkten ska bli en Belgisk dubbel, den andra som planeras släppas i Juli ska bli en saison och den tredje  ska bli en Quadrupel.

Ska bli riktigt intressant att se vad som kommer ut ur detta partnerskap under det kommande året.